Under 23-årige Oskar Fredrikssons gymnasietid i Skellefteå fick han uppleva tre framgångs- och poängrika år med Skellefteå AIK:s J 18 och J 20-lag och hann med landslagsspel i U 17 som grädde på moset.
Säsongen 2011/2012 kände han även på hetluften, dock utan att få speltid, i två jämna SHL-matcher mot HV 71 och Färjestad.
Lirare från Skellefteå AIK:s dåvarande upplaga återfinns numera i klubbar som New York Rangers, Nashville Predators, CSKA Moskva, Philadelphia Flyers och San José Sharks.
Men Oskar Fredriksson valde att gå motsatta vägen och styrde kosan hem till Kiruna.
– Jag trivdes bra i Skellefteå, men fick hemlängtan och gjorde tidigt klart vart jag skulle, säger han.
Att ta en ordinarie plats i en A-trupp med spelare som Oscar Lindberg, Viktor Arvidsson, Melker Karlsson, Joakim Lindström, Martin Lundberg, Bud Holloway och Pierre-Édouard Bellemare kändes inte rimligt. Och alternativet att välja andra lag lockade inte.
– Hemma är alltid hemma och att spela i ett bra division I-lag som Kiruna blev helt rätt, menar Fredriksson.
Något som säkert Kiruna IF:s ledning, lagkompisar och publik är glada för. Under fyra säsonger sedan återkomsten 2012/2013 har poängkungen svarat för 156 poäng på 140 matcher.
En fortsättning i Kiruna IF tycktes given, men inte för Oskar Fredriksson som ser idrotten med andra ögon än de flesta. I slutet av förra säsongen deklarerade han att han skulle lämna KIF.
Något som fick många division I-klubbar att försöka knyta honom till sig. Anbud kom även från allsvenskan.
Efter vissa funderingar fällde klubbkänslan avgörandet. Han valde moderklubben AIF för att i en förening utan spelarlöner spela i division II i kylskåpet Matojärvi som inte varit hans hemmaarena sedan ungdomshockeyn för nio år sedan.
– Det blir kul att spela i kalla Matojärvi. Visst får man räkna med att frysa om tårna, men det är lite tjusning i det också, säger han.
Intresset väcktes redan under fjolsäsongen vid den klassiska föreningens hejdundrande återtåg i seniorhockeyn. Efter en säsong i division III med idel segrar återfinns laget i tvåan i år och siktar på alltvåan.
Förutom att spela för moderklubben ger föreningsbytet Oskar Fredriksson chansen att lira med äldre brorsan Joel.
Han har nämligen också återvänt till AIF, från Kiruna City.
Vissa menar att Oskar kommer att ångra sig längre fram för att han inte siktar högre.
– Det är möjligt. Men jag kan inte leva efter hur jag kanske tänker om tio år, säger han.
Felaktigt har en del hävdat att bytet beror på minskad motivation. Den är lika hög som tidigare och han kör lika mycket sommarträning som förut.
– Jag är helt enkelt mer motiverad att spela i AIF än i KIF, säger han och fortsätter:
– En del stör sig på att AIF återuppstått. Men minst lika många är glada över det. Nu finns tre seniorlag i stan och riktigt bra är att hockeysnacket dragit igång rejält.
Något groll finns dock inte med tidigare lagkompisar i Kiruna IF. De är bra kompisar och han umgås än med flera av dem.
Men lördag 3 september står de på motsatta sidor i DM i Kalix. Då möts de i ett prestigefyllt derby.
– Det blir tufft. KIF spelar ju i ettan. Även om vi har ett bra division 2-lag är det skillnad. Vi får ställa in oss på försvar och ska göra allt för att ge dem en match, men har ingen press på oss. Dom är ju bästa laget i stan… än så länge, säger Fredriksson leende.