Hanna Olsson, HV71, testades positivt för covid-19. Då kallades reserven Linn Peterson in med kort varsel till Sveriges trupp, som ska spela OS i Peking. Luleåforwarden har nu anslutit till Damkronorna i Ängelholm, innan avresan till OS.
– Visst lider man med de spelare som tvingats utgå men jag är jätteglad för min egen skull att jag får chansen att vara här och uppleva min dröm, säger Linn Peterson.
Hon fortsätter:
– Det har varit min största dröm sedan jag var liten. Väldigt stort och ärofyllt att få representera Sverige i ett OS. Det är den största scenen du kan tävla på.
Vägen till OS har dock inte varit spikrak. 28-åringen väntade en hel sommar på att få operera sitt diskbråck i ryggen. I slutet av september fick Linn Peterson äntligen genomföra den. I mitten av december var hon sedan tillbaka i träning.
– När jag väl la mig på operationsbordet visste jag att det skulle bli tajt med tid. Det har jag haft med mig hela tiden. Räknat dagarna och kämpat mot det här varje dag. När jag först inte blev uttagen var det en fruktansvärt stor besvikelse.
– Nu när jag blev uttagen var det roligt och lite känslosamt med tanke på den bakgrunden.
Berätta mer.
– Det har varit väldigt jobbigt vissa dagar. Jag har försökt hålla humöret och modet uppe men det har varit en balansgång. Vissa dagar har det varit fruktansvärt och andra lite lättare. Jag ska inte ljuga och säga att det har varit lätt, för det har det verkligen inte. Det har varit en kamp mot klockan men jag har hela tiden satt mitt välmående i första rummet och hockeyn har fått komma lite i andra hand.
– Som det ser ut nu mår jag bra, har inte ont och jag kan spela ishockey. Det är jag fruktansvärt glad över.
Efter operationen ljusnade läget betydligt.
– Största mörkret var just innan operationen när jag hade så ont att jag inte kunde gå och knappt kunde ta mig upp ur sängen. Jag kunde inte göra någonting och då är det tufft.
– När jag väl fick göra operationen släppte smärtan direkt när jag vaknade upp ur narkosen. Då var det egentligen bara såret som gjorde ont, då kände jag att det går åt rätt håll och då såg man ljuset i tunneln.
Denna säsong har hon endast hunnit med att spela sex matcher i SDHL innan OS.
– Jag har kanske inte nått yttersta toppform, men fått några matcher i benen och tror att jag kan göra mig själv rättvisa.