"Om inte Sverige vinner är det det största fiaskot i svensk ishockeys historia. Det kan vi näst intill slå fast. Vi glömmer det. Sveriges vinstchans är hundra procent och därmed är det säkerställt".
Radiosportens expertkommentator Lasse Granqvist är säker inför OS-kvartsfinalen mellan Sverige och Vitryssland i Salt Lake City 2002. Det finns inte på kartan att Sverige ska förlora den matchen.
Tre Kronor har gått in i OS-turneringen med ett av världens i särklass bästa landslag. Med stjärnor som Mats Sundin, Mattias Öhlund, Niklas Lidström, Mikael Renberg och Tomas Holmström tillhör Sverige guldfavoriterna. Och laget imponerar också i gruppspelet. Man spelar ut Kanada, slår Tjeckien och krossar Tyskland. Det ser ut att bli en enkel resa mot finalen och guldet.
Den störste stjärnan, Mats Sundin, har prickat målformen och sätter fyra puckar på tre gruppspelsmatcher.
Gruppsegern innebär att Tre Kronor får möta blåbärsnationen Vitryssland i kvartsfinalen. Ett lag som förlorat tre raka matcher i turneringen – med totalt 22–5.
En munsbit för Sverige.
När förre Luleå Hockeystjärnan och NHL-proffset Mattias Öhlund tänker tillbaka på känslan inför kvartsfinalen är det trygghet han minns.
– Fram till den matchen hade vi spelat väldigt bra, vi var kanske en av favoriterna till guldet. Det var en sån match som vi skulle vinna tio gånger av tio, säger han nu.
När NSD:s utsände i Salt Lake City, Johan Håkansson, intervjuar Mikael Renberg inför matchen konstaterar han att det här är "bästa tänkbara lottning". Renberg poängterar dock att svenskarna inte får underskatta sina motståndare.
"Det räcker med att vi bara går in 99 procent så kan vi få stryk", säger han.
Samtidigt är experter, journalister och hockeyfans trygga. Sverige går till semifinal. Precis som Radiosportens Lasse Granqvist är NSD:s Johan Håkansson säker. I en krönika inför matchen skriver han:
"Semifinal kan jag utlova. Att Sverige skulle förlora mot Vitryssland vore som om... Urban Lindgren tar medalj på femmilen".
Kvartsfinalen börjar bra för Sverige. Niklas Lidström sätter 1–0 efter tre spelade minuter och allt är i sin ordning. Strax därefter får Sverige ett fem mot tre-läge och gör sånär 2–0, men missar.
Där någonstans vänder vinden.
Vitryssland tillåts komma in i matchen och trots att Sverige har en man mer på isen sätter Oleg Romanov 1–1 efter åtta minuter. Ett par minuter senare kommer 1–2 via Dmitry Dudik och Sverige ligger under efter en period spelad. Trots att man vinner skotten med 22–10.
– Jag har inget bra svar på varför det blev sådär. Det var en konstig känsla under matchen, säger Mattias Öhlund.
Men han tror inte att det handlade om underskattning.
– Nej, det tror jag inte. Men med lagidrott handlar det om 22 individer. Det är svårt att veta hur han som sitter bredvid upplever situationen. Jag tror inte att det var underskattning, men det blev en stress.
I mittperioden kvitterar Sverige till 2–2 genom Michael Nylander. Men trots stort tryck framför Vitrysslands mål kommer inga fler svenska mål i den perioden. Det är något som inte stämmer.
En känsla som definitivt finns kvar i sista perioden. Tre Kronor bjuder på felpassningar och missade målchanser. Tre minuter in i perioden sätter Vitryssland 3–2 genom Andrei Kovalev. Detta efter en rejäl felpassning av Mattias Öhlund.
– Jag minns inte så jättemycket från matchen, mer än att jag hade ett stolpskott och gjorde en dålig passning så att de kunde ta ledningen med 3–2, säger han.
Sverige är skakat och jakten på en kvittering blir intensiv och panikartad. När Mats Sundin sätter 3–3 är det mer lättnad än glädje bland svenskarna på isen.
På radion skriker sig Lasse Granqvist hes efter målet:
"Tack och lov! Tack och lov!".
Nu ska väl ändå Sverige greja det här. Eller? På pressläktaren sitter Johan Håkansson och svettas. Det är nervöst. Tre Kronor spelar ju inte alls bra.
– Jag har lite diffusa minnen om exakt hur målen föll, men jag minns att Vitryssland hela tiden fick precis det de behövde för att fortsätta tro, säger Håkansson nu.
– Jag kommer ihåg den nästan panikartade känslan när jag insåg att Sverige verkligen skulle kunna förlora. Och jag minns att jag då vände mig till Mats Wennerholm på Aftonbladet som sett allt och bevakat allt för att försäkra mig om att min rädsla var obefogad. "Nej, det är lugnt, Sverige KAN inte förlora", sa han och jag blev lite lugn för en stund.
Vitryssland har dock inte lyssnat på experter som Wennerholm inför den här matchen och fortsätter att satsa framåt. Tre Kronor spelar inte bra alls i sista perioden och klarar sig flera gånger undan med andan i halsen.
Men med dryga två minuter kvar av matchen händer det som inte får hända.
Vitryssen Vladimir Kopat skjuter ett löst skott från mittzonen mot det svenska målet. Tommy Salo bör kunna plocka pucken enkelt. Men han gör inte det. Han tappar i stället in den i mål. Vitryssland leder med 4–3 och det svenska fiaskot är minuter ifrån fullbordat.
– I slutet av matchen där var det en stress. Det var ju en kvartsfinal på OS, alla förstår ju hur stort det är och vad konsekvensen av en förlust betyder. Då har man spelat färdigt. Det är klart att det blev en speciell känsla, säger Mattias Öhlund.
Vitryssland håller undan, Tre Kronor förlorar och Lasse Granqvist skriker i radiohytten:
"Det är obegripligt detta som har hänt i Salt Lake City. Och det är oförsvarbart av Tre Kronor. Och det är en skam för svensk ishockey. Det är skamligt, det vi upplever i Salt Lake City".
Johan Håkansson minns en "märklig stämning" efter slutsignalen.
– Det var liksom en kollektiv chock. Alla var chockade: Vinnare, förlorare, spelare och ledare. Ja, till och med funktionärerna. Jag minns att Igor Matushkin stod där med ett stort leende och gav segerintervjuer med ett plåster på hakan – samtidigt som hela den svenska stjärnparaden med Öhlund, Sundin, Lidström och Alfredsson vandrade förbi med gamnackar, säger han.
De svenska spelarna vägrar ge intervjuer efter matchen. Endast två personer kommer ut till den samlade presskåren: Mikael Renberg och den assisterande förbundskaptenen Mats Wallin.
– Renberg var oerhört stor i nederlagets stund, minns Håkansson.
För Tre Kronor blir kritiken enorm efter förlusten. Hemma i Sverige sågas laget längs fotknölarna. Expressen sätter rubriken: "Skyldiga – de svek sitt land". Sedan publicerar tidningen namn, bild och lön på samtliga spelare i den svenska truppen.
För Tommy Salo blåser stormen hårdast. Han utses till den allra största syndabocken.
Mattias Öhlund anser att spelare ska kunna ta kritik när det går dåligt, men tycker samtidigt att just Salo fick ta alldeles för mycket stryk på grund av den där matchen.
– Jag ligger inte sömnlös numera. Men han fick det väldigt svettigt och väldigt oförtjänt. Han hade ju under många år varit vår bästa spelare. Nu blev det där målet avgörande, men en sån match ska inte handla om ett enda mål.
För Johan Håkansson blev Tre Kronors fiaskomatch trots allt ett minne för livet.
– Odödliga sportögonblick kan ju se olika ut och det dröjde inte så länge innan jag kände en slags stolthet och tacksamhet över att jag faktiskt fick uppleva det här på plats. Man har ju sett gamla journalfilmer från när Japan slog Sverige i fotboll i Berlin-OS. Det här var av den digniteten. Ett fiasko som förmodligen aldrig kan överträffas.