Familjelyckan har skingrat hockeytankarna

Han och sambon Klara fick förra måndagen en son, som de har bestämt sig för att ge namnet Vide.

– Det var något hon kom på och jag hade inte så mycket att säga till om, säger Kim Johansson med ett skratt.

– Det var samtidigt inte som att jag hade en massa andra bra förslag. Jag tycker det där med namn svårt, tillägger han.

Den lilla familjen har varit ifrån varandra hela den här veckan.

– Det är inte så mycket jag har kunnat göra i början. Jag har bytt några blöjor och hållit honom. Annars är det väl mest genom att städa, tvätta och sådana saker jag har bidragit med där hemma. Men visst kändes det jobbigt att lämna dem när vi skulle iväg på vår turné, säger Kim Johansson.

Under lördagen återförenades han dock med Klara och Vide.

Foto: Privat

Har du hunnit komma till några insikter om livet på den här korta tiden?

– Ja, men faktiskt, säger han – glatt – och fortsätter:

– Det är honom det mesta kretsar kring nu, och jag tänker mindre på hockey än innan. Det är faktiskt rätt skönt. Sedan har det ju blivit några timmar mindre sömn per natt, och det där med sömnen är ju ganska viktigt. Men hon har varit snäll och låtit mig sova lite längre inför matcherna. Nu har jag dessutom fått några nätter på hotell, då jag har fått sova ostört.

Han var en av allsvenskans produktivaste powerplaybackar när han spelade för Vita Hästen och under sin första säsong i Björklöven.

Den här säsongen har tränaren valt att använda sig av andra backar i den spelformen.

– Jag är en mer mångsidig back nu än när jag kom hit och de har använt mig i en boxplayroll. Sedan har det blivit lite mindre speltid på slutet. Vi är nio backar efter värvningarna de har gjort under säsongen, de flesta av oss skulle också gå in i nästan vilket lag som helst i allsvenskan. Men jag är inte typen som gnäller och kommer fortsätta jobba hårt och försöka övertyga tränaren om att jag borde ha en större roll, säger Kim Johansson.

Den nu 25-årige backen önskar att han hade samma tålamod när han våren 2022 lämnade Luleå Hockey, efter 19 matcher i rad på läktaren.

– Jag kan vara rätt tjurig av mig och tänkte att jag skulle visa dem, säger Kim Johansson och skrattar.

– Jag gjorde det jag trodde var bäst för mig. Men nog brukar jag tänka på det där ibland, tillägger han.

Det låter nästan som att du ångrar dig.

– Nej, jag trivs otroligt bra i Björklöven, men jag kan fundera på vad som hade hänt om jag stannat.

Sedan fortsätter han:

– Jag älskar samtidigt den där föreningen. Jag ser alla matcher, läser allt ni skriver, lyssnar på er podd och känner mig ärligt talat rätt säker på att jag någon gång i framtiden kommer att återvända, antingen som spelare eller ledare efter min karriär. Jag känner mig inte alls färdig där.