Återkomsten till Sverige och hemstaden Luleå har varit minst sagt lyckad för Johanna Fällman. Redan under första säsongen bar satsningen frukt för LHF/MSSK som vann serien knappt och SM-guldet efter 4–0 i den avgörande matchen mot Linköping.
Denna säsong när riksserien bytte namn till SDHL har satsningen fortsatt och laget vann serien med 17 poäng före Djurgården. Som seriesegrare föll kvartsfinalvalet på seriesexan Brynäs.
– På något sätt visar det sig att Brynäs passar oss ganska bra. Även om vi inte kan leva på gamla meriter så har vi spelat bra mot dem. Vi diskuterade lite för- och nackdelar men sedan finns det också detaljer som resor. Till syvende och sist kom vi fram att vi spelat bra mot dem och vunnit fyra matcher. Det var ändå inte ett enkelt val, säger Johanna Fällman.
Man var det bättre laget i första kvartsfinalen och vann med 3–1 på bortaplan. Efter ett tidigt underläge kvitterade Emma Eliasson när ungefär halva matchen gått. I tredje perioden dödade Michelle Karvinen matchen med två raka mål.
– Vi har pratat mycket om att lägga mycket press mot mål och komma i förstavågsanfall, som vi pratat om efter jul. Så vi ska fortsätta med det och att spela vårt eget spel – inte låta dem ta över från första nedsläpp till sista sekund, säger Fällman.
För hennes del har det varit en annorlunda säsong eftersom hon har slagit personligt rekord när det gäller både mål och poäng. 18 poäng (9+9) på 35 matcher har varit över förväntan.
– Jag har haft skitkul faktiskt och har lyckats göra några mål också. Så det är jätteroligt. Jag har väl aldrig gjort nio mål och heller inte 18 poäng. För en i grunden defensiv back är det sjukt offensivt. Så det är skitkul hela vägen.
Vad kan det bero på?
– Ingen aning. Till slut ledsnar man väl på att vara defensiv och vill göra någonting (skratt). Nä, men det är klart att det är ganska slumpmässigt och inte att säga så mycket om egentligen. Tråkigt svar, men så är det.
Som bäst gick det i bortamatchen mot Leksand den 22 januari när laget vann med 8–1. Då kom tre av målen från Johanna Fällmans klubba.
– Ja, det var lite kul. Jag kunde själv inte sluta skratta och tyckte det var rent löjligt. De andra var väl också så men tyckte mest bara att det var sjukt roligt och fattade inte vad som hände. Sedan fortsatte det att trilla in i ett flow när jag fick feeling.
Under grundserien förlorade laget bara fyra av 36 matcher och den senaste torsken kom den 14 januari hemma mot Linköping med 2–6. Seriesegern blev klar när laget hade fyra matcher kvar.
– Det känns som att vi egentligen bara har väntat på det här sedan det var klart att vi vann serien. Det är klart att resten blir lite av en transportsträcka och jag undrar om vi förlorar någon match efter det.
Hur är känslan jämfört med i fjol?
– Klart det är annorlunda, även om vi vann serien förra året också är det som en helt annan grej. Vi kommer in med ett favoritskap från början och har levt upp med det. Förra året var vi mer en underdog bland favoriterna. Nu är vi väl en klar favorit och det är lite nytt för mig personligen då jag aldrig har spelat i bästa laget. Fast det är något man växer av att hela tiden ha den pressen då man hela tiden förväntas leverera.
Kan det vara jobbigt?
– Alltså ändå inte på något vis. Nej, jag tycker inte det och tycker det är en förmån att ha den pressen på något vis. Det betyder att man har gjort något bra. Sedan ska man kanske inte förvänta sig att ett visst lag vinner SM precis. Det är klart att vi förtjänat vårt favoritskap och det är ingen slump.