Utsikten ned mot Luleälven är fantastisk.
Karl Fabricius och sambon Emelie är nyinflyttade i villan i Gammelstad.
Vi slår oss ned på terrassen – och blickar tillbaka.
Luleå Hockey gick ut med en guldmålsättning i fjol, men det tog stopp i semifinalen mot blivande svenska mästarna Frölunda, som Fabricius själv spelat med 2006–2009.
– Jag saknar verkligen att inte ha fått lyfta SM-bucklan.
Hur vore det att få göra det på hemmaplan i Luleå?
– Vi fick träffa 96-gänget i fjol och de är på något sätt odödliga här i stan. De kan komma tillbaka 20 år senare och folk känner igen varenda en. Och jag tror att intresset är större än någonsin nu. Vi har fler hängivna fans och det skulle bli helgalet om vi vann. Eller när vi gör det. Jag är övertygad om att klubben är där om några år.
Har karriären hittills blivit som du tänkte dig på hockeygymnasiet i Luleå?
– Jag har alltid haft drömmar om NHL som alla andra, men jag har inte reflekterat tillbaka än. Men jag har haft otroligt roligt och fått förmånen att plocka Europatitlar, men även spelat en SM-final med Luleå. Jag har fått nosa på hur det känns att vinna något. På något sätt känns det som att det ska till att vinna ett SM-guld innan jag kan känna mig nöjd även om jag alltid strävar vidare.
Vad krävs för att gå hela vägen?
– Framför allt handlar det om att vara bäst när det gäller. I fjol gick det mycket energi att hämta ikapp starten. Som vi spelade under stora delar av förra säsongen var vi definitivt en av utmanarna, men det kostade mycket energi att hämta upp starten. Det är viktigt att få en bra start så att man är ett topplag redan från början och kan gå in i tyngre träning i januari för att sedan vara starkast när det gäller utan att ha kniven mot strupen.
Sommaren har verkligen kommit till Norrbotten och medan Karl Fabricius sippar på kaffet kan han också titta nöjt på hans och sambons nybyggda hus. Mycket jobb återstår, men nu är de på plats i alla fall.
– Jag har alltid sett fram emot att få bo i ett eget hus. Som hockeyyrket är flackar man runt även om jag haft förmånen att kunna spela en stor del av min karriär på hemmaplan. Jag kände att det var dags och hade också möjlighet att göra det och då tog jag och min sambo chansen.
– Jag är uppvuxen på en gård (Avan) och har alltid sett fram emot småpysslandet som det innebär att bo i en villa. Jag trivs otroligt bra med att det alltid finns något att göra när man kommer hem.
Hur mycket orkar du med att pyssla hemma samtidigt som ni reser väldigt mycket?
– Det ser jag inte som ett problem. Självklart pular jag när jag orkar och vilar när det behövs. Jag tar pauser och njuter också.
Hur känns livet med hockeykarriären?
– Otroligt kul. Jag ser fram emot säsongen. Det blir en del nytt, men vi har kvar mycket av det tänket vi haft de senaste säsongerna. "Skuggan" har stått för mycket av det taktiska och att han nu blir huvudtränare känns naturligt och det är bra att vi får bygga vidare på det vi startat.
– Truppen är väl inte helt spikad än, men det känns spännande och vi har tränat hårt i sommar. Den har varit tuffare än tidigare år. Lite mer mängd och sista veckan innan midsommar var extremt tuff på F21 och avslutningen på Klubbviken. Det tog några dagar att återhämta sig, men vi ska vara ledande på den positionen.
Del 1: Landslagsbacken som sätter sig på hjärnan
Del 2: Guldtränaren: "Började gråta när jag såg finalen igen"