Fabricius och Forsberg har under några år varit en duo som passats ihop med en tredje länk för att sätta stopp för motståndarnas förstakedjor.
– Det har ju varit jag och Johan tillsammans med Fogström (Niklas) under tre säsonger och sedan Mastomäki (Christoffer) under de två efterkommande och Berglund (Jonas) i fjol. Så givetvis kommer jag att sakna honom, men det är ju så här ishockeyn är, säger Fabricius innan han fortsätter:
– Det är klart att jag kommer sakna honom både som spelare och kompis.
Under förra säsongen så särades det strävsamma paret då Fabricius fick ta ett par kliv upp i hierarkin.
– Jag fick chansen att spela i en offensivare kedja och jag tycker väl inte jag gjorde någon större förändring i mitt eget spel. Det mesta handlade om hur jag blev använd. Jag fick chansen och jag kunde bidra. Jag är fortfarande nyfiken trots min ålder.
Hur menar du nyfiken?
– Jag fick till exempel chansen att spela i powerplay och det har nog inte gjort på åtta, nio år, skrattar Fabricius.
Var det svårt?
– Till att börja med, men samtidigt skulle jag göra saker som jag har gjort tidigare. Det var aldrig meningen att jag skulle komplicera spelet allt för mycket utan jag skulle finnas på ytan runt kassen. Det är ju saker som jag har gjort tidigare så det var väl inte helt nytt, men visst lärde jag mig nya saker.
Poängmässigt blev den förra säsongen Fabricius bästa sedan 2009/10. Under grundserien gjorde han 18 poäng (10+8) på 52 matcher och i slutspelet blev det 6 poäng (1+5) på 10 matcher.
Han minns också förra säsongen av andra anledningar. Luleå Hockey var inte ett av lagen som hamnade högst upp när "experterna" tippade utgången i SHL – men efter 52 omgångar så hamnade Luleå Hockey på andra plats i tabellen och på samma antal poäng, 101, som seriesegrarna Färjestad.
– Vi hade roligt från dag ett och givetvis hjälpte det till att vi vann mycket matcher. Det är ju enkelt att tycka att det är kul när du vinner och det är först då det går tungt som gruppen ställs inför tuffa prov, säger Fabricius.
Årets säsong blir Fabricius 20:e säsong inom seniorhockey.
Hur behåller du glädjen år efter år?
– Jag har aldrig tyckt att det är jobbigt. Det har inte spelat någon roll och man har varit inne i en tung period rent sportsligt. Jag har förmånen att jobba med min hobby och det är klart att det har hjälpt till.
Vad är skillnaden nu och när du var mitt i karriären?
– I dag måste jag vara betydligt mera noggrann med hur jag tränar. Min kropp känns inte sämre i dag än vad den gjorde när jag åldersmässigt skulle vara på toppen av min förmåga, säger Fabricius innan han erkänner motvilligt:
– Fast i dag tar en lårkaka fyra dagar innan den rinner bort mot för två dagar när jag var 22 år.
Även om hans egen känsla är att han inte är klar som spelare så börjar han oundvikligen närma sig slutet på karriären.
Ser du någon bortre gräns för hur länge du orkar fortsätta lägga ned den tiden som krävs för att vara en elitspelare?
– Inte just nu – vi får vänta och se. Jag tar det här året och utvärderar sedan och tycker jag fortfarande att hockey är bland det roligaste så kommer jag att fortsätta, säger Fabricius innan han fortsätter:
– Vi får se det kanske slutar i att jag måste välja att se mig omkring.
Så sista kapitlet i Fabricius hockeysaga kanske inte ens är påbörjat.