Det är fredag i Plymouth, Michigan, USA. Damkronorna har legat på läger i Ann Arbor sedan 21 mars. De har slagit både Tjeckien och Tyskland i träningsmatcherna inför VM och nu remmar spelarna på sig skridskorna för premiärmatchen i världsmästerskapen.
Det är fredag i Kiruna, Norrbotten, Sverige. Emma Eliasson har varit hemma en vecka, hon har kört skoter, pimplat och passat småkusiner. Nu remmar hon på sig skridskorna, tittar på klubban som hon ska spela med. Den har vinkeln åt fel håll.
Emma Eliasson är Sveriges bästa back. Under de tre senaste säsongerna har hon gjort 117 poäng, 34 mål och 83 assist samt vunnit både SM-guld och priset som Sveriges bästa hockeyspelare. Hon har totalt spelat sju VM, tre OS och tagit OS-silver.
Men i förbundskapten Leif Boorks landslag får hon inte plats.
Så när landslaget åkte till USA för VM-förberedelser satte sig Eliasson i bilen och åkte till Kiruna för en klassisk norrbottnisk vårsemester. Skidåkning i Riksgränsen, pimpeltävling i Idivuoma, skoterkörning på fjället och svordomar när skoterjävuln fastnat. Men det tillkom en punkt på dagordningen: Seijsing cup, en årligen återkommande hockeyturnering för företagslag i Kiruna.
– Ja, min lillebrors företag ska ha ett lag. Han övertalade mig att vara med. Men det är ett problem: Jag måste spela med fel vinkel på klubban.
Ursäkta?– Ja, licensierade spelare får bara vara med om de spelar med fel vinkel. Så vi får väl se hur det går, jag är skitdålig med fel vinkel så det lär inte bli många skott som lämnar isen. Men jag får väl i alla fall hyfsad backhand.
Du möter Ahlsell och Camp Ripan med fel hook på klubban – samtidigt som Damkronorna spelar mot Tyskland i VM-premiären. Tankar kring det?– Näe, inte mer än att min vän och lagkamrat Melinda Olssons ord ekar i mitt huvud. Hon säger alltid: ”Det finns en mening med allt”, jag får väl hoppas på det. Visdom från Överkalix kan man inte protestera mot.
Hur tror du det går?– Jag hoppas verkligen att det går bra för dem, från djupet av mitt hjärta, inte fan sitter jag ju och hoppas att det ska gå dåligt. Det kanske kommer något gott av alla konflikter, kanske kan det knyta ihop gruppen och göra sammanhållningen i laget bättre.
Det är nästan tre veckor sedan Fanny Rask satte den avgörande semifinalstraffen och HV 71 slog ut Luleå Hockey/MSSK ur slutspelet. Emma Eliasson säger att hon inte riktigt förstått det än.
– Egentligen inte. Det var en ordentlig chock, den där förlusten, och jag har som bara knuffat undan det. Det fanns väl säkert massor av anledningar till att det gick som det gick, vi får fundera vidare på vilka och lära oss något av det.
Kan det rent av vara bra att det inte går så lätt?– Motgångar motiverar ju, till en viss gräns i alla fall. Det är inte så jäkla lätt att hålla sig på tå om allt bara seglar på. Utan att ta något från HV, de spelade helt rätt och åkte sönder oss, men jag hävdar fortfarande att vi själva var våra största motståndare.
Emma Eliasson har kontrakt med Luleå Hockey/MSSK även över nästa säsong, men efter det är mycket oklart. Inget tyder på att hon ska få plats i Boorks OS-trupp heller och de olympiska spelen brukar vara naturliga slutpunkter på karriärer.
– Jag har väl planer, eller funderar i alla fall på framtiden, men jag har inte kommit till något beslut än. Det blir till att återkomma i den frågan, säger Eliasson.
Du fyller 28 i år, det är ju i sak ingen ålder.– Nej, det är mitt minsta bekymmer. Jag pluggar ju ekonomi och där pratar vi ganska mycket om alternativkostnader.
Förlorade intäkter?– Precis. Alternativkostnaden för hockey är ju fritid, skola, tappad arbetsförtjänst, många saker. Det där funderar jag rätt mycket på, jag kanske måste börja tänka på framtiden.