Det är en gråmulen dag i Haparanda. Snöslasket smyger sig in mellan skoskaftet och byxorna, i skuggan av vattentornet sitter Per Kenttä, 36, och äter biff med paprika på en kinarestaurang. För en gångs skull har han inte en Asplövenjacka på sig. För en gångs skull är han inte anställd av Asplöven.
– Det är tudelat. Samtidigt som det blir skitkul med en ny utmaning måste man ju lämna något. Och det har jag haft svårt med hittills… Det är lite vemodigt att lämna Haparanda, jag har ju bott här hela mitt liv, säger Kenttä.
Per Kenttä föddes förvisso i Umeå, men har bott i Haparanda hela sitt liv. Han har spelat i Asplöven hela sitt karriär – undantaget är en säsong vardera i Stil respektive Övertorneå – och de senaste elva åren har han haft olika ledarroller i föreningens a-lag.
De senaste sex har han personifierat klubben.
Officiellt har Per Kenttä varit Asplövens sportchef och huvudtränare och i den rollen har han gett klubben dess mest framgångsrika period någonsin, men i praktiken har han haft ett finger med i precis allt som krävs för att hålla en liten förening flytande.
– Jag har alltid fått tillbaka saker som jag tycker vägt upp den tid och energi jag lagt ner. Det är inga konstigheter.
Vad har du fått tillbaka?– Segrar. Att vi har vunnit. Det är ju därför jag håller på, Asplöven har varit på en nivå som klubben aldrig varit på tidigare. Vi var Norrbottens näst bästa lag, vi utbildade framtida NHL-spelare – vi slog Luleå Hockey. Hade någon sagt det för tio år sedan hade man tyckt de var dum i huvvet.
Men nu är det över. Per Kenttä ska lämna sin trygghetszon, från och med 1 april är han Oskarshamns nya sportchef.
– Jag hade en del anbud i fjol, när vi åkte ur allsvenskan. Men då kände jag sån skam över att vi åkte ur att jag ville göra ett försök att ta oss tillbaka. Men det lyckades inte och jag vill ju jobba på elitnivå. Då var det här ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till.
Du fick smak för det när ni själva var i allsvenskan?– Så var det. Det är få förunnat att få jobba med sin hobby.
Vad tror du Oskarshamn fastnat för?– Jag hoppas att det är engagemanget och att jag får det att smitta av sig på spelarna.
Dömer du inte Asplöven till döden nu?– Äh, föreningen har funnits i 30 år innan mig och kommer att finnas minst 30 år till. Nu får någon annan chansen att kliva fram.
Finns den människan?– Det tror jag. Självklart finns det en liten oro hos mig, men det är så lätt att man överskattar sin egen roll och inte ger någon annan chansen. Hockey är väldigt viktigt i Haparanda, det är klart att det kommer att lösa sig.
Å ena sidan kommer Kenttä inte direkt till dukat bord i sin nya klubb. Populäre tränaren Fredrik Söderström slutar och i truppen finns bara en målvakt, två backar och sju forwards. Å andra sidan…
– Vaddå, det är ju bättre ställt än samtliga säsonger i Asplöven. De här tio spelarna är navet i hjulet, därifrån kan vi skapa bra saker. Det här ger ju mig rätt fria tyglar att bygga efter mitt eget huvud.
Som i Asplöven – fast utan alla andra arbetsuppgifter.– Ja, nu är det bara en roll jag ska sköta. Jag hoppas jag kan fokusera på det, bli ännu bättre på sporten.
Ovant?– Äh, det blir bara bra. Ser de mig köra ismaskin där nere så är det på fritiden, hahaha. Nu kan jag specialisera mig, lägga mer fokus på det som är viktigt – samtidigt som jag har kunskaper på fler områden. Jag har ju inga problem att hjälpa till om det behövs, det får man bara tillbaka sen.
Du har varit så förknippad med Asplöven att du inte riktigt setts som en seriös yrkesman, snarare ”herr Asplöven” som bara funkar i just den specifika miljön. Det här är din chans att göra karriär.– Så är det, kanske. Gör jag ett bra jobb kommer det att finnas möjligheter att bygga karriären – eller att stanna i Oskarshamn och göra bra saker där. Det finns ju inget som säger att jag bara ska vara där i tre år.
Är du en framtida sportchef i Luleå Hockey?– Jag är en sån människa som bara ser ungefär så långt som näsan räcker. Visst drömmer jag, eller har visioner, om att se hur långt jag kan gå – men när man är insatt i den här världen vet man att det inte är så lätt att få en tjänst, oavsett vilken det är.
Utveckla.– Det ska stämma med personer, sponsorer, värderingar i klubben – allt. Det räcker inte med att ”bara” göra ett bra jobb, det är ett helt annat spel som ligger bakom, och därför går jag inte omkring och drömmer om att få chansen i Luleå hockey. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte vore roligt att få chansen.
Nu är Per Kenttä tillbaka i allsvenskan – samtidigt som ligan står inför tuffa utmaningar. De kommande säsongerna kommer den ekonomiska klyftan mellan allsvenskan och SHL att bli ännu större, i och med det nya tv-avtalet som träder i kraft säsongen 2018/2019 och ger SHL-klubbarna ytterligare miljoner i kassan.
– Det är synd om svensk hockey ifall de pengarna bara kommer till SHL-klubbarna. Ska vi kunna utveckla spelare, ska vi kunna ha lag där framtidens Lucas Wallmark eller Joel Lassinantti ska få speltid, måste de allsvenska klubbarna få bättre ekonomiska förutsättningar.
Samtidigt: Allsvenskan har ju förhandlat sitt eget tv-avtal – hade det inte gått att göra ett bättre jobb där?– Det är svårt att säga något om för mig, jag var inte inne i det och marknaden bestämmer ju värdet.
Hur löser man problemet, då?– Det går inte att sitta och tycka synd om sig själv, vi allsvenska klubbar måste gå ihop – och slåss. Vi måste lobba hårdare för vår sak, få med SHL-klubbarna på tåget och få dem att förstå hur mycket allsvenskan verkligen betyder för deras verksamhet. Den insikten ser jag inte i dag, i alla fall inte i ett brett perspektiv.
Kommer du att ta tag i det?– Det ligger ju egentligen på klubbdirektörsnivå. Men jag tycker definitivt att klubbarna måste lobba hårdare för att få ett bättre samarbete med SHL, för att få en förståelse för att allsvenskan gräver sin egen grav om vi fortsätter så här. Det borde ligga i SHL:s intresse att skicka pengar neråt i systemet.