Damlaget vann förvisso grundserien planenligt, men av den väntade finalfesten bidde bara en snöplig strafförlust i semi. Herrlaget åkte ut i gruppspelet i CHL, klöste sig till bastarden åttondelsfinal men blev raskt avfärdat av Malmö. Sportchefen Lars ”Osten” Bergström aviserade sitt avsked mitt under säsongen, herrtränaren Stefan ”Skuggan” Nilsson avskedade sig själv med elva matcher kvar men anställdes raskt som ”Ostens” ersättare på sportchefsposten. ”Skuggans” ersättare i båset, Petter Lasu Nilsson, blev så heligt förbannad på bedömningsnivåerna i svensk ishockey att han bad domarna fara åt helvete och på stående fot avslutade sin egen fortsatta tränarkarriär direkt efter uttåget.
Att påstå att säsongen 2016-2017 inte är Luleå Hockeys största stund är en underdrift i klass med att kalla Nordalsbranten i Riksgränsen för en hyfsad pulkabacke. Lägg där till att föreningen under flera års tid signalerat att det ekonomiska läget är knapert och att fasta tillgångar i form av lägenheter sålts.
Klart man blir orolig.
– Att du blir orolig av det du ser är fullständigt naturligt. Hela säsongen är ju ett enda stort misslyckande. De sportsliga resultaten är vi jättemissnöjda med, det är inget snack om det och det har varit rörigt i organisationen. Det har aldrig tidigare i föreningens historia hänt att sporten gungat så kraftigt. Att folk i vår omgivning blir oroliga är inget konstigt – vi har ju själv varit det, säger verkställande direktören Stefan Enbom.
Hur känner du nu?– Jag är mer ivrig än ledsen, det har varit lite lättare att komma igen nu än i fjol. Kanske är det så att vi varit lite förberedda på det här, med tanke på att säsongen blev som den blev. Mentalt har vi nog varit inställda på att det kan gå åt helvete på slutet – också. Sen är det faktiskt så att vi är i ett väldigt bra läge jämfört med för tre år sedan.
På vilket sätt?– Vi har Einar, vi har Grahn, vi har Lundeström, vi har Gustavsson, vi har ännu fler. Vi har ett J20-lag som tävlar på absolut toppnivå – och det fylls på underifrån. Vi ska bygga vår väg framåt på organisationens kraft, på utveckling, det är vår nya övergripande strategi för att bli en pålitlig toppklubb.
De nya sportcheferna Nilsson och Engman håller, i detta nu, på att finslipa detaljerna i den nya sportsliga planen – samtidigt som de bygger nästa säsongs trupp.
– Vi har planerat det här länge och ville presentera vår nysatsning efter säsongen, med alla detaljer och pjäser på plats. Men det har helt enkelt varit rörigt. Vi har inte hunnit med allt än, men det förändrar inte det faktum att vi tror att det här kommer att bli jävligt bra även om det blev ett fiasko ur kommunikativt perspektiv.
Varför finns behovet?– Genom åren har det ju funnits en röd tråd i klubbens arbete som vi tappat bort lite efter sista året med Jonas Rönnqvist som tränare.
Varför?– Vi hade väldigt bra tränare, vi hade vår dyraste trupp på väldigt länge det året och utifrån det gjorde vi en dålig säsong. Tränarna slutade, vi tappade väldigt många av våra tongivande spelare och såg inte att vi skulle få någon enkel hjälp från vår ungdomsorganisation de kommande åren. Det blev en kraschlandning – samtidigt som det stod klart för oss att vi var rätt illa ute ekonomiskt.
Vad hände där?– Vi var tvungna att ta ett beslut. Vi ville bli bättre, var tvungna att bygga nytt – och samtidigt måste vi överleva ekonomiskt. Det var en jätteutmaning, säger Enbom.
Lösningen blev det omtalade guldmålet.
– Vi var mer eller mindre tvungna att gå köpesvägen – och då går det inte att sänka den sportsliga budgeten. Vi valde att gå väldigt mycket på offensiven istället. Det var en liten chansning, att våra partners skulle haka på tåget och att intresset skulle höjas. Den chansningen gick hem. Intresset är, vill jag påstå, större än någonsin och vi har ökat våra sponsorintäkter.
Känner du dig trygg nu?– Samtidigt som det här varit ett omtumlande år så blir det här också ett slags avstamp för de kommande tre åren. Vi gör det med en ny sportledning som ska skapa en stark strategi och organisation och vi har i grunden ett ganska gynnsamt ekonomiskt läge. Det har varit en sörja – men vi landade på fötterna och bygger något som är bra för framtiden.
Oavsett utvecklingsstrategi så kommer ni att behöva värva. Här och nu ser jag inte varför någon etablerad spelare skulle välja Luleå framför till exempel Skellefteå, Frölunda, eller Växjö. Hur ska ni locka hit de bästa som finns på marknaden?– Återigen, vi måste hitta tillbaka till kärnan av Luleå Hockey, spela en hockey som präglas av fart, kamp och känslor. Det tror jag kommer att vara attraktivt – för det är inte bara roligt att titta på, det är roligt att spela också. Sen kommer vi aldrig att ha störst lönebudget, så vi måste bli smartare, jobba hårdare, hitta guldkorn och utveckla dem bättre än andra.
Ni är inte där nu – men kan ni komma dit?– Vi är övertygade om det. Föreningen har funnits i 40 år och varit i Sverigetoppen nästan hela tiden. Luleå är en hockeystad, det finns en kraft och en kompetens i att väldigt många människor levt i vår verksamhet. Kunskapen, utvecklingskraften och det norrbottniska kynnet – det är vad som ska föra oss framåt. Det har gått tidigare, det kommer att gå igen.
När Luleå Hockey gick upp i elitserien var klubben nästan en proteströrelse, en Mandelanäve i luften riktad mot södra Sverige, något som ingen jävla stockholmare kunde ta ifrån oss som de tog Stålverk 80.– Du har helt rätt. Det är den själen som vi någonstans känner att vi tappat lite, vi måste hitta den.
Hur? Finns det inte en motsättning mellan SHL och de där större än livet-känslorna?– Mmm... Hela ligan har varit på väg i en riktning… jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig...
Polerat.– Kanske. Att vara kommersiellt skicklig är viktigt, men det är inget som triggar våra fans. Att hitta våra rötter, bygga på norrbottenskillar, jobba hårdast – det är vad som är viktigt. När folket brinner för oss har vi störst chans att lyckas, även om vi gör våra tabbar och misstag tycker jag att vi är på rätt väg.
Du säger att ni vill komma närmare känslorna, men så fort – till exempel Petter Lasu Nilssons utbrott – någon i Luleå Hockey brinner till är ni där och lägger en våt filt över dem. Det finns en ängslighet där…– Äh, det finns inte ett dugg ängslighet. Men när något sånt händer blir vi väldigt hårt attackerade av viktiga intressenter i Luleå Hockey som säger att ”så här kan man inte uttrycka sig”. Vi får respektera att alla människor i vår värld inte förstår hur Petter kan använda de orden, precis som vi får respektera de fans som vill att vi ska upp på barrikaderna och säga att Petter gjorde helt rätt. Alla de åsikterna ska jag balansera. Nu fick vi ungefär lika mycket skit från alla håll och då måste vi ju ha hamnat hyfsat rätt.
Men fortfarande, ni vill komma närmare känslorna, går det?– Vi lever på våra känslor, och andras, det är vår energi och vår grogrund. Jag tror att hela ligan måste hitta tillbaka till det. Vi får inte bli ett kommersiellt väsen som svävar ovanför alla som älskar hockey. Vi måste komma närmare dem. Det ska inte stå folk och skrika ”SHL – hockeymördare” på arenorna – då måste vi fundera vad vi gör för fel.