Det är fredag och klockan har passerat fem. Trots det är det full fart i B-hallen i Coop Norrbotten Arena.
Luleå Hockey/MSSK-fystränaren Stefan Höök och huvudcoachen Fredrik Glader har där byggt upp en konditionsbana.
Snabba fötter, upp och ner på plintar, under nån häck, kullerbytta, långa ruscher, upp på läktaren, runt rinken och hopp ut på isen igen.
Efter en halvtimme börjar ansiktsuttrycken bli plågsamma och en stund senare ser många ut som en ostkrok under vilan.
På skakiga ben kör de sen igång – igen och igen och igen.
Först efter 80 minuter går Stefan Höök in och bryter.
En liten stund senare försöker VM-backen Johanna Fällman sätta ord på känslan under ett sånt här pass.
– Förjävligt, hahaha. I slutet av säsongen är fokus så klart på matcherna som är då, så det är alltid lite tufft att komma igång. Men samtidigt är det skönt att känna att man lever, säger Johanna Fällman, som avslutade säsongen med ett mästerskap borta i USA:
– Jag var ledig sex dagar innan det började krypa i benen, sen jag var ute och sprang lite och sen körde vi igång. Det är sjukt kul och det känns som att vi har börjat på något bra redan nu.
Även om nu just det här inte är så kul?– Nä, det är inte så jäkla roligt. Det är ju så. Alla som har gjort det vet ju, men man får tillbaka det sen. Sen är det skönt att köra tillsammans, jag har kört så många barmarkssäsonger nästan helt ensam. Det är skönt att ha varandra och sparra.
Emma Nordin, som fick ägna förra försäsongen åt rehabilitering efter sin korsbandsoperation, var precis som Johanna Fällman på VM i USA.
Nu är hon tillbaka i Norrbotten.
– Det är härligt. Jag tycker det är skitkul, framförallt med tanke på att jag inte hade nån försäsong förra året. Jag fick mest stå och kolla när tjejerna körde hårt. Även om man inte alltid älskar det här så älskar man att göra det tillsammans med laget, säger Nordin innan hon kommer in på förra sommaren:
– Jag minns att jag stod och kollade när de körde de här grispassen på Ormberget, när de sprang upp och ner som galningar. Då fick jag stå där...
Sen tillägger hon:
– Alla gånger åkte jag väl inte dit, men vissa gånger tog jag mig dit och kollade – även om det inte var så kul att stå vid sidan om. Det är som nån sorts hatkärlek, man hatar att genomföra det men man älskar det samtidigt för att man gör det med de tjejerna man tycker så mycket om och som man vill gå ut och tävla med. Vi lever för hockeyn och då är det fantastiskt att göra det tillsammans.
Det är en speciell säsong som väntar: Dels är Luleå Hockey/MSSK på revanschjakt efter uttåget redan i semifinalspelet – och sen är det också OS i Sydkorea.
Om vi först stannar vid det förstnämnda.
– Faktum är att när vi tränade innan VM var det redan energi på nåt vis. Det är klart att man är hungrig när man känner att man inte har fått göra det man ville, säger Johanna Fällman.
Blir den här försäsongen lättare än den förra på nåt vis?– Alltså, lättare... Det är annorlunda. Det är en helt annan... Hur ska man säga? Det kändes som sagt redan när vi åkte på VM att man inte var nöjd, så det känns skönt att dra igång och känna "fan, nu kör vi lite".
Emma Nordin är inne på samma linje.
– Jag tycker man känner det i hela gruppen. Man ser bara på de här träningarna vi har haft i veckan. Det är ett fokus och engagemang som jag tidigare inte har sett i gruppen på det här sättet. Jag tror att det är revanschen som speglar av sig på det, säger Nordin.
...så Djurgården får se upp nu?– Ja. Samtliga får se upp.
Sen är det ju det här med OS också.
Det mästerskapet vill varken Johanna Fällman eller Emma Nordin missa – även om det nu är fullt fokus på klubblaget.
– Det är mitt mål med den biten. Sen är så klart målet här att vi ska vinna, säger Fällman.
– För det första känner jag stor revanschlusta här, man vill uppleva det vi gjorde för lite mer än ett år sen igen. Sen vill man så klart också tävla om en plats i OS-truppen, säger Nordin.
Vad Fredrik Glader gjorde medan spelarna sprang och Stefan Höök manade på? Han satt och stirrade ner på en läsplatta och följde varje individs puls.
Det nya systemet som damlaget använder sig av gör att tränarna kan följa varje steg som laget tar – både under de gemensamma sammankomsterna och de individuella passen.
Det blir också ett vapen i jakten på att ta bucklan tillbaka till Luleå.
– Det är bra, då har Glader något att göra medan vi fysar, säger Johanna Fällman först skämtsamt.
Sen blir hon allvarlig.
– Nä, men. Det är klart att det är ett bra verktyg, absolut. Det ser till att man ligger på rätt nivå, så man inte ligger för högt eller lågt. Många gånger kan det faktiskt vara att man ligger för högt och att man får lugna ner sig lite.
Emma Nordin konstaterar.
– Glader kommer bli helt galen på de där pulszonerna, säger hon.
Ja, han verkar redan vara lite manisk.– Jag kan tänka mig det...
Precis som Fällman tror Nordin att laget kommer kunna dra nytta av det här systemet.
– Absolut, just med tanke på att vi försöker få de flesta träningarna individuella och att man jobbar på sin egen puls. Då får man ut samma sorts träning av allihopa, så jag tror det är ett jättebra verktyg, säger Nordin.
Om det räcker till att peta ner Djurgården från guldtronen återstår att se.
Men nu är jakten i alla fall igång.