Hur mycket betyder rätt omgivning? Ingen kan påstå att Omark var en dålig spelare tillsammans med Linus Fröberg, Brendan Shinnimin och de andra han understundom kamperat med. Herra jumala, han snittade nästan en poäng per match och hade kommit upp i nivåer som få Luleå Hockey-spelare nått.
Men med Juhani Tyrväinen och Pontus Andreasson har trollkarlen från Övertorneå begåvats med kedjekamrater som på ett både intuitivt och strukturerat sätt kompletterar hans spetsegenskaper. Sedan de sattes ihop – det var mot Växjö, Luleå vann i sudden, Omark gjorde två mål och två assist – snittar Luleåstjärnan drygt en och en halv poäng per match. Håkan Loob har poängrekordet i högsta herrserien med 76 pinnar på 36 matcher, mer än två poäng per match, och det snittet kommer ingen att slå någonsin. Men den absoluta siffran? Omark hade definitivt kunnat göra det.
Statistiken från de senaste matcherna och lite simpel matematik – kollega Jiglund sammanställde den här om dagen – ger vid handen att Omark snittar 1.65 poäng. Han hade inte bara kunnat slå Loobs rekord. Han hade kunnat krossa det. Med samma snitt en hel säsong hade han gjort 83 poäng.
Signaturen Vän Av Ordning kanske gnäller att Håkan Loob behövde minsann inte rätt omgivning och bla bla bla, men det kan ni glömma. Förutom sin bror Peter och Janne Ingman spelade Loob hela säsongen med Thomas Rundqvist och Tommy Samuelsson, två av svensk ishockeys största och spelskickligaste någonsin. Naturligtvis spelar det roll för rekordet, precis som den uppskattade speltiden på drygt 25 minuter per match samt i stort sett alla Färjestads numerära överlägen den säsongen.
Om Omark parats ihop med Andreasson och Tyrväinen redan från start, om de hittat varandra då som nu, så hade Linus Omark stått för 19 mål och 64 assist på 52 matcher. Det är monstruösa siffror – men det är faktiskt precis så bra han är. Det är bäst någonsin.
Ändå är poängproduktionen bara en del av Omarks bedrift den här säsongen.
Ända sedan han kom hem har Omark stått för ett gediget arbete över hela banan. Han är, kanske tillsammans med Tyrväinen, Luleås viktigaste kugge i det offensiva försvarsspelet. Jag vet inte hur många puckar han återerövrat i offensiv zon, från motståndare, men de är många. Han täcker skott, han vinner närkamper och han har sjätte mest istid av alla forwards i serien. Han är både arbetshäst, trollkarl och grindvakt i samma person – och SHL är hans cirkus.
Linus Omarks säsong är den bästa jag sett. Den är bättre än hans egen 2008/2009, då han tillsammans med Johan Harju och Mats Lavander tog Luleå till ett nesligt slutspelsuttåg mot Frölunda. Jag håller den högre än Thomas Surovys, som vann poängligan 06/07, dock tillsammans med god hjälp av superstjärnorna Renberg och Bartecko. Jag kan inte med gott samvete säga att han är bättre än Tore Öqvist eller Veli-Matti Ruisma, eftersom jag knappt var torr bakom öronen när de härjade i Delfinen och inte kan avge en välgrundad analys – men det är där någonstans jämförelserna ska börja.
Ändå är det inte säkert att Linus Omark tar plats på en enda rekordrad i Luleå Hockeys historieböcker.
Bäst genom alla tider i föreningen har Linus Klasen varit, med sina 57 poäng under 2013/2014. Omark har två matcher på sig att göra fyra poäng och slå det. Jag vet inte om han klarar det, jag vet inte om han ens bryr sig, men en sak är jag säker på.
Jag kommer att njuta av att se honom försöka.
Varje sekund.