Nico Surenkin förlängde kontraktet redan efter tre månader. "Det känns bra. Jag ville ha ett optionsår om det var så att jag inte trivdes".
Det är en, trots de tunga resultaten, avslappnad tränare som tar mot oss i sitt krypin i källaren på Lombia.
"Välkommen" säger Nico Surenkin på en sjungande finlandssvenska.
Surenkin har en magisterexamen (att jämställas med den svenska varianten masterexamen) från Helsingfors Universitet i statsvetenskap – trots det så hamnade den 34-årige finländaren inom ishockeyn.
– Det var absolut ett försök att utbilda mig till något som inte på något sätt liknade idrott eller ishockey. Jag trodde att det skulle ta en eller två månader att få ett jobb inom branschen, men på grund av covid så stod allt stilla, säger Surenkin.
Vad var inriktningen på din utbildning?
– Mitt mål var att bli en statstjänsteman. Jag jobbade en sväng på finska försvarsministeriet med pr och media. Sedan fick jag också vara en del i när Finland skulle köpa flygvapen samt medverka vid några lagändringar.
I det läget hade han inga betänksamheter kring framtiden. Då var planen att arbeta som statsvetare, men verkligheten ville något helt annat.
– Livet är konstigt och nu är jag här i Kiruna.
Var det inte svårt att välja bort den civila delen som statsvetare i och med världsläget?
– Jag tror inte att det var något jag vägde in. Jag hade väl ledsnat på att vänta ut covid för att säkerhetsbranschen skulle öppnas, säger han.
Även om han i dag jobbar med något helt annat än det han utbildade sig till så ser han inte arbetet i Kiruna IF som något negativt. Tvärtom.
– Jag gillar livsstilen.Jag får jobba med hockey och det är en av tre saker som jag kan i livet samtidigt är det här betydligt stressigare än att vara en tjänsteman i staten.
Vad är de två andra sakerna?
– Politik och historia.
– Visst jag kanske inte får chansen att snacka Heger eller Bernstein här på ishallen, men det är skönt att kunna åka hem och stänga av hockeyn, skrattar Surenkin.
Han har trots sin unga ålder arbetat inom ishockeyn i över 20 år. Det hela började med att han skadade sig som 14-åring. Då var tanken att han skulle coacha ungdomar under tiden som han rehabiliterade sig.
– Jag fortsatte med att coacha samtidigt som jag pluggade. Just då hade jag inga tankar på att jag skulle bli hockeytränare. Min farsa (Vesa Surenkin) har varit proffstränare över 20 år och min farfar (Aleksandr Serenkin) var matris för det finska landslaget så det har funnits i familjen under lång tid.
Vägen ända upp till Norrbotten och Kiruna har varit krokig och gått via Vimmerby, Eskilstuna och Skövde. Det första kontraktet med Kiruna skrevs över en säsong med ett optionsår och redan nu är han överens med klubben att fortsätta över kommande säsong också.
– Jag fick frågan dagen efter att vi hade förlorat mot Clemensnäs – lite märkligt för det är väl sådana dagar som man brukar få kicken, skrattar han och förklarar:
– Jag ville ha ett optionsår på grund av att det handlade om Kiruna. Jag visste ju inte om jag skulle trivas.
Vad har du lärt dig om Kiruna sedan du flyttade hit?
– Folk här ÄR annorlunda jämfört med människor från södra Sverige. Folket här känns lite finska, men framför allt så känns i stort sett alla pålitligare än på andra ställen.
Oj då, på så sätt?
– Jodå och sedan är stan väldigt speciell. Den ena halvan av stan ska ju försvinna och där bor jag. Bara sedan jag flyttade in så har tio hus i närheten av mitt försvunnit och det är ganska spännande att följa.
2027 rivs Nico Surenkins hus.
Själv inskolningen till att bli "Kirunabo" får han under sina luncher.
– Jag brukar käka med ett gubbgäng och de har berättat många historier om Kiruna som stad.
Ingenting om AIF och IFK?
– Oj oj, mycket. Jag blir nog snart magister även inom det ämnet. Det är synd att motsättningarna finns. Det finns givetvis många sköna minnen, men man ska också minnas åttiotalet när bägge lagen höll på att dö.
Kiruna IF-samling inför träningen.
Sportsligt har Kiruna IF haft en tuff säsong i Hockeyettan där förlusterna har staplats på varandra trots att man spelmässigt har hävdat sig bra. Trots det så lever målbilden, enligt Nico Surenkin.
– Från dag ett så har playoff efter nyår varit vårat mål, säger han slutligen.