Josefine Persson.
Sju säsonger och fem SM-guld.
Josefine Perssons tid i Luleå Hockey/MSSK är en framgångssaga.
Men nu är den långa eran i klubben över då 29-åringen har beslutat sig för att sluta helt med ishockey och flytta hem till Danmark igen.
– Beslutet jag tagit har absolut inte varit lätt då jag har bott här så lång tid. Det kommer bli speciellt att åka hem, men det ser jag också fram emot, säger Josefine Persson och fortsätter:
– Jag är väldigt, väldigt tacksam för allt jag upplevt här inom hockeyn som varit mitt liv, för alla mina fantastiska lagkompisar som jag kommer sakna jättemycket och alla tränare jag haft. För allt klubben gjort för tjejhockeyn. Det har gett mig ett driv att fortsätta spela här och jag kommer sakna Luleå Hockey jättemycket.
När tog du beslutet att sluta?
– I början av säsongen var jag fortfarande osäker på var jag stod. Det kunde vara min sista säsong men samtidigt kände jag att det kunde ändra sig. När säsongen började kändes det kul, men sedan har det varit upp och ner. Efter jul tog jag beslutet att det här blir den sista, säger hon.
Vad grundar du beslutet på?
– För mig handlar det om att jag måste ha ett mål och jag känner att jag uppnått allt jag velat med min hockey. Jag har tagit SM-guld, vunnit i Danmark också, varit på OS och VM. Jag hade svårt att hitta ett nytt mål och samtidigt kände jag att motivationen att utvecklas inte var lika glasklar längre, säger Persson.
Josefine Persson har de senaste säsonger varit en toppspelare med en stor roll i Luleå. Men det har också haft sitt pris.
– På slutet kände jag att min kropp började bli sliten och det var inte på grund av skador, för det har jag inte haft, utan mer för att det är tufft att få ihop livet med satsningen. Som tjej kan du inte leva på hockey och man går hela tiden back. Jag känner att det är tid att börja satsa på mig själv och prioritera min framtid, säger hon och fortsätter:
– Jag tycker fortfarande hockey är roligt, men ska jag fortsätta så här och flytta hem om några år och börja mitt liv då? Jag har inte några intäkter, inte råd att köpa ett hus eller insats till lägenhet för man tjänar inte så mycket. Jag är tio år efter jämfört med mina kompisar, men samtidigt vill jag inte vara utan det liv jag haft med hockeyn. Den upplevelse jag varit med om har varit magisk och jag ångrar absolut inget, men nu är det dags att gå vidare.
Josefine Persson hemma i lägenheten i Luleå.
Ja, nu väntar ett nytt liv. Tanken är att hon ska fortsätta den påbörjade utbildningen till sjuksköterska i Köpenhamn.
– Hockeyn har varit mitt liv sedan jag var sex år gammal. Det är nu jag ska ut och hitta min identitet.
Känns det läskigt att lämna den tryggheten som hockeyn varit?
– Absolut, det känns jätteläskigt och det är kanske därför man fortsatt och fortsatt, för att jag inte riktigt velat ta klivet. Jag har varit rädd för att klivet till andra sidan, men nu är jag är redo och det kommer nog gå jättebra.
Josefine Persson nätar mot SDE.
Det blev 286 matcher och 167 poäng med Luleå i SDHL.
– Jag har många minnen, men SM-guldet vi tog i fjol när vi vann mot Brynäs på bortaplan, är ett av de bästa. Det var magiskt eftersom ingen trodde på det förutom vi själva, säger hon och fortsätter:
– Det första guldet var också speciellt, och det sista då jag visste att det var slut nu. Ett annat minne är rekordmatchen mot AIK när det var fullsatt och många kom inte ens in i hallen. Det kommer jag aldrig glömma.
Elitsatsningen är över, men hon stänger inte dörren helt.
– Om jag saknar hockeyn för mycket kanske jag spelar för skojs skull i Danmark, men det kommer absolut inte vara på någon hög nivå.
Linn Peterson och Josefine Persson jublar med pokalen.