Den gånga säsongen spelade Jason Fritsche med HC Thurgau i SL, den näst högsta ligan i Schweiz. Efter flera knäskador tog han beslutet att avsluta karriären, 25 år gammal.
Han visst direkt vad nästa steg skulle bli.
– Redan när jag var en liten pojke visste jag att jag ville bli tränare. Jag har alltid haft en passion för det. Nu hade jag tur och fick ett jobb direkt, säger Jason Fritsche när Sporten träffar honom i Boden.
– Jag har haft stora problem med skador de senaste säsongerna och så covid som förstörde mycket för sporten. Hockey var inte kul längre. Nu är jag i Boden för att börja ett nytt kapitel i livet. Jag vill bli kär i hockey igen och det här uppdraget känns så spännande.
Kopplingen mellan Schweiz och Boden är Karl Malmquist. Bodensonen är nämligen målvaktstränare i HC Thurgau och dessutom bra vän med Boden Hockeys assisterande tränare samt ungdomsansvarige Christoffer Jönsson som var på jakt efter en tränare till J20-laget.
– Tack vare Karl fick vi kontakt och jag gjorde en intervju över telefon. Christoffer litade på Karls ord om mig och gav mig den här möjligheten, säger Jason Fritsche.
Tillsammans med sin hund tog han resväskorna och satte sig på flyget. Kontraktet är på 1+1 och hans inställning är att vara i klubben minst två år.
– Jag har alltid varit en person som gillar utmaningar. Jag växte upp i USA och flyttade till Schweiz för att spela hockey, så att flytta har aldrig varit något problem för mig. Det är inte många 25-åringar som får chansen att träna ett J20-lag och jag vill verkligen göra mitt bästa för att lyckas.
Han gillar Boden Hockeys visioner.
– De försöker skapa en mer professionell atmosfär, inte bara för A-laget utan i hela klubben. Vi båda vinner på det här. Jag är en ung coach som tycker det här är en jättebra möjlighet att komma in i jobbet och Boden får en kille som har en energi och en mentalitet som de vill få in i klubben. Nu är det mitt jobb att visa att han gjorde rätt val.
Jason Fritsche har ishockey i blodet. Pappa John Fritsche Sr har spelat 16 säsonger i schweiziska högstaligan NLA. Efter karriären blev han tränare i HC Ambri-Piotta och senare i olika amerikanska ungdomsligor. Storebror John har också haft en framgångsrik karriär i Schweiz. Kusinen Dan Fritsche är mest framgångsrik med flera år i NHL.
– Om du är kille och har efternamnet Fritsche i Ohio, Cleveland, så sätter de ett par skridskor på dina fötter och säger åt dig att spela hockey. Så funkar det, säger Jason Fritsche.
Han har följt sin pappas jobb på nära håll.
– Jag satt på hans kontor, lyssnade och tittade hur han jobbade. Jag har alltid analyserat mina tränare och velat lära mig så mycket jag kan. Jag har alltid vetat att när jag har spelat klart så är det här det jag vill göra. Jag vill lyckas, bli en bra tränare och en bra person som gör ett bra ett bra jobb. Som är dedikerad och älskar att vara på hallen.
Vinnarmentaliteten är tydlig.
– Det kommer från min familj – vi vill vara vinnare och jag vill vinna så mycket det bara går i allt jag gör, så mina förväntningar på laget är att vinna allt. Att vinna ligan. Jag kommer alltid till hallen med den mentaliteten. Träna som en mästare, spela som en mästare, säger Jason och fortsätter:
– Du måste ha en tydlig vinnarmentalitet och det vill jag skapa i J20. När killarna går upp och spelar med A-laget så är de redan mentalt förebredda och förstår att ishockey är affärer och att de måste vinna.
Amerikaner har en tendens att vara bra på det här med vinnarmentalitet, varför är det så?
– I USA är det så annorlunda för affärsdelen är så mycket större. Är det något problem ska det lösas på en sekund. Du får sparken direkt. Jag tycker om det för det skapar en press att alltid vara bra. Jag växte upp med två äldre bröder och min pappa som var vinnarskallar. Allt handlade om att vinna när vi spelade kort eller basket på uppfarten. Jag älskar pressen att vinna, det är det som gör ishockey roligt enligt mig.
Nu vill han sätta sin prägel på Bodens J20-lag.
– För mig är det viktigt att vinnarmentaliteten finns där från början. Det är en energi som finns i omklädningsrummet som du inte kan förklara. När säsongen börjar och du vet att du har ett bra lag som kan vinna, så är det en hemlig energi som höjer alla. Att ha tydliga krav gör att spelarna, trots att de är unga, börjar tänka efter mer. Istället för att gå ut och festa fredag, lördag och söndag så tar de en drink och går sedan hem för de vet att det har ett jobb att göra och vill inte skada laget, säger han och konstaterar:
– Det är en balans, men det är en mentalitet som du måste tänka och tro på. Att bara säga det funkar inte, du måste tro på det i allt du gör.
Vad är ditt långsiktiga mål med tränarkarriären?
– Det är galet att tänka på det nu, då jag är så ung och precis börjat min tränarkarriär, men jag har alltid varit väldigt ambitiös och jag kommer från en hockeyfamilj. Jag har många kontakter i den här branschen och min stora dröm är att bli tränare i NHL. För mig är det möjligt men det gäller att ta rätt steg. Jag vill inte tänka för mycket på framtiden, jag gillar att leva i nuet, men samtidigt gillar jag att fundera på mina drömmer för det är de som driver mig framåt, säger han och fortsätter:
– Jag vet att jag måste lära mig mycket mer innan jag är nära den nivån, men en dag ska jag bli huvudcoach i NHL.