Torsdagens sömnpiller mot Mora är inget jag kommer minnas om ett år, knappt en dag. Men blickar man framåt ser det lovande ut för Luleå Hockey.
Jag tänker på Nils Lundkvist, 17 år.
Han spelar med en självklarhet som en del bara har. Som en del föds med. Som inte går att träna sig till. Som bara finns där helt naturligt.
Han tvekar inte, tar rätt beslut och har en imponerande skridskoåkning som tar honom in i offensiva zonen, runt motståndarmålet och som slutar med en klockren passning till en medspelare.
Nils Lundkvist är en talang utöver det vanliga och är precis vad Luleå Hockey behöver.
Jag satt på pressläktaren och såg när Lundkvist gjorde sitt första SHL-byte. Det var en 26 oktober och Luleå mötte Malmö. Spelmässigt var det inte mycket som fungerade för hemmalaget och Thomas "Bulan" Berglund valde att ge Lundkvist mer och mer speltid. Man såg direkt att killen har "det", men hur skulle det gå i en närkamp mot en forward på 95 kilo?
Lundkvist, som mäter 180 centimeter och väger 79 kilo, gav direkt besked. Han satte sig inte i dåliga situationer och spelade snabbt pucken vidare i egen zon. Han har sina styrkor i offensiven vilket han visade i powerplay när han var nära att göra mål. Han har allt för att lyckas och nu gäller det att klubben och han själv tar vara på det.
Även som person gav han bra intryck.
När journalisterna flockades runt honom i omklädningsrummet efter matchen var han lugn, vältalig, ödmjuk och kunde bjuda på sig själv trots alla frågor om morbror Janne (Sandström).
Mot Karlskrona i tisdags gjorde han sin femte SHL-match. Luleå har värvat stjärnor för stora pengar och så kommer en 17-årige kille och gör det bättre. Jag satt där och log.
Luleå gjorde en mångmiljonsatsning för att vinna SM-guld 2016 och tappade sin identitet. Sportsligt gick det uselt och kvällstidningarna gav Luleå smeknamnet "Real Luleå". Inför den här säsongen var klubben tydlig med att det vill hitta tillbaka till det som tidigare har byggt laget. Till passion, glöd och grabbar från länet. Långt från legoknektar och divor.
Luleå är en bra bit på vägen och låter, äntligen, unga spelare få chansen. Einar Emanuelsson, Isac Lundeström och Filip Gustavsson visar att klubben har gjort rätt. Och så Nils Lundkvist såklart. Jag hade ingen aning om honom innan jag såg honom träna med A-laget i slutet av oktober. Nu väntar jag bara på att "Bulan" ska bygga en powerplay-formation med honom i spetsen. Inte för att Niklas Olaussons PP-gäng på något sätt är dåliga – men man vill bara se mer och mer av unge Lundkvist.
Det ska bli spännande att se hur Luleå Hockey ser ut när sportcheferna Stefan "Skuggan" Nilsson och Ulf Engman får bygga laget från start och utan Lars "Osten" Bergströms kvarlevor. Och det ska bli spännande att se vad "Bulan" då kan göra. Det är tre personer som är på rätt ställen för att få talangerna att bli stjärnor. Jag tror att Luleå Hockey kommer vara ett topplag i SHL inom några år – ett lag som bygger på unga spelare som klättrat hela vägen i egna organisationen.