Det har bara gått ett par minuter sedan beep-testet tog slut.
Karl Fabricius, som vann testet, står och flåsar av utmattning.
– Det är inte radio, va?, skämtar han när han får frågan om han kan göra en intervju.
Hur jobbigt är beeptestet?
– Det är jobbigt. Samtidigt är det ett sånt test där det inte tar så lång tid innan man är tillbaka i normalt flås. Men det är jobbigt. Det är lite skalle också, men det är en liten mardröm.
Under beep-testet springer utövaren 20 meter, vänder om och springer samma sträcka igen. Den som springer ska nå 20 meterslinjen när ett beep kommer från högtalarna. Tiden du har på dig minskar allt eftersom.
Eller helt enkelt: Du måste springa fortare och fortare.
Veteranforwarden Fabricius hade resultatet 15.1. Bäst av de Luleå Hockey-spelare som deltog, som sagt. Och hans bästa resultat någonsin.
– Jag tangerade det jag hade vid samma tidpunkt i fjol. Det är tufft att förbättra sig när man är i min ålder. Men kan man ligga på samma nivå eller förbättra sig litegrann så får man vara nöjd. Det är absolut ett resultat jag är nöjd med.
Ni körde fystester innan det här?
– Nog känner man av det, men så ser alla våra testdagar ut. Alltid när vi springer det här så har vi gjort de styrketesterna innan. Kanske hade man haft lite bättre resultat om man bara gjorde det här resultatet, men den tiden har vi inte.
Hur är det annars att återsamlas efter semestern?
– Det känns jättekul. Det har inte varit den bästa sommaren, på det sättet har man kunnat träna ganska mycket. Första tre veckorna var det mest regn. Man känner att man fått vila och även bygga upp hungern och motivationen som krävs inför en säsong. Det är svinkul att vi är igång igen.
Du träffar någon ny lagkamrat för första gången nu med?
– Jättekul. Nu har vi ändå varit en rätt stor grupp hela sommaren och det tror jag betyder mycket. Men nu får vi in nordamerikanerna med. Nu ska vi se till att göra något riktigt bra av den här säsongen.