1) Powerplay fungerar. Under grundserien var powerplay det stora problemet i Luleå Hockey. Men ack vad skönt att polletterna fallit på plats i slutspelet. Två PP-mål på tre numerära överlägen och Luleå är bäst av samtliga slutspelslag i spel med fler man. Man gör nu mål på 28,57% av tillfällena, jämfört med grundseriens klart sämre 17,24 %.
2) Minimera slarvet. Visst, Frölunda var riktigt bra i första perioden. Roger Rönnberg menade att det var en av lagets bästa perioder i hela slutspelet. Men Luleå bjöd också göteborgarna på alldeles för många lägen. Vid 1–0 stod Christian Jaros för en dålig pass rätt i gapet på en hemmaspelare. Han var inte ensam om dåliga pass i backbesättningen. Även Craig Schira, Jonathan Sigalet och Ilari Melart bjöd indianerna på några riktiga indianare.
3) Sextio minuter. I samtliga bortamatcher i semifinalserien har Luleå haft mindre bra perioder. Den här gången var det första perioden som var helt under isen. Tänk om laget kunde hålla ihop en bortamatch i hela matchen.
4) Mental styrka. Luleå var helt utspelade, men knöt näven, nollställde huvudena och gjorde match av det hela. Det tyder på hög moral och mental styrka. Rapporterna från omklädningsrummet förtäljer också att det inta bar svar tränarstaben, utan även många spelare som peppade i pausen.
5) Små marginaler. Sett över hela matchen vann Frölunda rättvist, inget snack om det. Men Luleå var faktiskt millimeter från att sno en bortamatch. Jacob Micflikier stenhårda skott träffade stolpen 4.25 in i förlängningen – och där kunde allting tagit en helt annan vändning om pucken gått i nät istället. Det är små marginaler i hockey.