Luleås lagkapten Jenni Hiirikoski har varit en förebild för Astrid Lindeberg och under inledningen av säsongen fick de spela tillsammans. "Jag försöker lära så mycket jag kan av henne", säger Lindeberg.
Astrid Lindeberg började spela med SDE i SDHL när hon var 14 år gammal. Även om hon gjorde 63 grundseriematcher i den högsta serien med Stockholmslaget var det en helt annan sak att som 16-åring flytta hemifrån för första gången, närmare 100 mil norrut, för att gå hockeygymnasiet i Luleå.
Att tävla om en plats i ett regerande mästarlag som Luleå var en helt annan sak än att göra det i SDE. Backtalangen från Stocksund har vuxit in i sin nya roll under säsongen och har spelat sig till en ordinarie plats i Luleås lag.
– Kul att komma till ett topplag och få den här chansen. Säsongen har gått lite upp och ned men det har ändå gått över förväntan måste jag säga, säger Astrid Lindberg.
Men den första månaden i den nya klubben och staden blev tuff på många sätt.
– Det blev mycket där i början med både flytt, komma till nytt lag i SDHL och samtidigt åka iväg och spela med U18-landslaget. Många nya intryck och det blev lite mycket för hjärnan att bearbeta. Det var jobbigt mentalt i inledningen men det har jag jobbat bort nu.
Efter att ha tagit hjälp av den mentala coachen Jennie Liljehult, som jobbar med hockeyspelare och fotbollsspelare på elitnivå, kunde Lindeberg hantera omställningen.
– Jag har jobbat med Jennie och hon har hjälpt mig hela vägen. Vi pratar med varandra ungefär en gång i månaden så det är ganska skönt att ha ett stöd utifrån. Att ha någon att prata med som inte är ens föräldrar eller vän har varit bra för mig.
Hon tillägger:
– Min känsla är att det blivit mer och mer vanligt senaste åren att ta hjälp av någon som kan det här med mental träning. Det är nog ganska viktigt för spelare, inte bara elitspelare, att ha någon att prata med. Speciellt för oss yngre då det kan blir ganska tufft när man kommer upp på SDHL-nivå.
Har det hjälpt dig ute på isen också?
– Det tycker jag ändå. Man kanske inte inser det just när man är där ute på isen men i efter hand har man insett att det hjälpt mycket.
Under sina första matcher med Luleå bildade Lindeberg backpar med både Jenni Hiirikoski och Ronja Savolainen. De mer rutinerade spelarna har också hjälpt henne under säsongens gång.
– Man ser upp till dem på många sätt, det gjorde jag redan innan jag kom hit till Luleå och de har varit lite av mina idoler. Man försöker ta efter och lära sig allt som de gör och ta med sig det till framtiden.
– Det har varit jättekul att lira med dem och det är viktigt att ha sådana spelare i laget. Framför allt när man kommit från ett lag (SDE) där man inte haft någon som man kunnat se upp till på samma sätt.
Känner du att du tagit kliv denna säsong?
– Jag märker utveckling på de flesta plan. Både hockeymässigt, spelsinne och utanför med fysträningen. Här har man mer förutsättningar för att lyckas med de grejorna än man haft tidigare.
I dag har hon en fast plats bredvid Pernilla Forsgren i tredje backpar.
– Det har gått jättebra att lira med henne. En trygg back där jag känner att jag verkligen vågar spela där ute på isen och gå framåt.
Astrid Linderberg bildar numera tredje backpar med Pernilla Forsgren.
Inför hennes första slutspel med Luleå Hockey har Lindeberg gjort 5 poäng (2 mål, assist) på 34 grundseriematcher.
– Nu gäller det att inte tänka så mycket utan bara köra på. Jag vet ju vad jag kan och måste våga göra det. Vi vill ju gå långt och då måste alla göra vad vi kan för att lyckas med det.