Fler tar efter nivåanpassade matcher, där innebandyn varit en föregångare.
– Utifrån kan jag förstå att det ser ut som toppning, men det är inte vad det handlar om för fem öre.
Så säger Conny Björnfot, ordförande i Norrbottens Innebandyförbund, när han reder ut dilemmat som Sunderbyn, Gammelstad och många andra lag står inför den här säsongen: Att välja vilka barn som ska spela vilka matcher.
Sunderby SK och Gammelstads IF har inför säsongen startat ett samarbete med pojkar födda 2011 och 2012. De kommer spela både i blå serie (fyra mot fyra, inga resultat eller tabeller) och röd serie (fem mot fem, med resultat och tabeller).
Föreningarna har varit öppna med spelare och föräldrar att det är träningsnärvaro, individuell mognad och bedömd svårighet på motståndet som kommer påverka hur mycket speltid man kommer få i röda serien.
Toppning? Aldrig.
Nivåindelning? Glöm det.
Det här är nivåanpassning, en väg som innebandyn valde när man inför säsongen 2012/13 valde att slopa det traditionella seriesystemet för barn.
Tanken är att man inte längre ska dela in serier bara efter ålder, utan att man ska få anmäla sig till den serie som bäst lämpar sig efter hur långt laget har kommit i sin utveckling. Alla ska få så jämna matcher som möjligt.
Utmaningen kommer för sådana som Gammelstads IF och Sunderby SK. De som ska spela i både röd och blå serie och som ska välja vilka som ska spela i vilken serie.
GIF och SSK är egentligen för få för att ha helt egna lag, men för många för att slå ihop till ett lag. Därför deltar man tillsammans i både röd och blå serie.
– Vi tog kontakt med Gammelstad eftersom vi behövde ett lag på röd nivå men var för få spelare för att fixa det. Blå är lättare att få ihop lag till när det bara är fyra mot fyra också. Så vår tanke var att samarbeta för att kunna ha lag på båda nivåerna för att kunna nivåanpassa, säger Sören Isaksson som är tränare i Sunderby SK.
– Många spelare behöver spela på blå nivå mer frekvent ett år till. Så när Sören hörde av sig blev det här en ypperlig möjlighet för oss. De som har ambition att träna mycket och utvecklas kan få göra det och de andra kan ändå få bibehålla sin plats i gruppen och få spela matcher, säger Tobias Skogsberg från Gammelstads IF.
Med både röd och blå serie kommer det spelas över 30 seriematcher och med träningsmatcher och cuper kommer säsongen innehålla mellan 40 och 50 matcher. Så speltid kommer definitivt kunna erbjudas till alla spelare och dessutom med olika svårighetsgrad så att det ska finnas utmaningar som passar för barn på alla olika nivåer. Frågan är bara: Vilka ska tas ut till röda matcherna? Hur ska man välja efter individuell mognad utan att toppa? Och när ska de som tränat mindre och utvecklats mindre kunna spela svårare matcher och samtidigt känna sig delaktiga?
– Det är klart att det är en utmaning, man måste tänka till som ledare. Tidigare har vi aldrig haft den konkurrensen mellan spelare. Samtidigt vill vi kunna premiera de som är på alla träningar, att de ska få spela fler matcher, säger Tobias Skogsberg.
– Men alla våra spelare ska ha fått möjligheten att spela röd match, det har vi gått ut med tydligt och lever vi inte upp till det kommer vi få höra det av vårdnadshavare, fortsätter han.
Alla ska vara så delaktiga som möjligt. Ett decemberbarn som inte tränat lika mycket ska ändå få känna på bollen och vara delaktig i en match medan ett topptränat januaribarn ska få möta spelare på sin nivå i en annan match. Det viktiga är att rotera lagen, så att det inte blir en uppenbar indelning vilka som tillhör röda serien och vilka som tillhör den blåa.
Det är inte bara de "sämre" spelarna som kan bli besvikna.
– Vi hade faktiskt en diskussion inom vårt lag nyligt. En spelare som hade 100 procents träningsnärvaro och hade spelat röda matcher skulle plötsligt få stå över en röd match. Då blev det ju en diskussion om det – varför ska han som har varit på alla träningar stå över en match i röda serien, säger Sören Isaksson och poängterar samtidigt att man hela tiden måste se hur spelare utvecklas.
– Det är inget som är spikat. Alla gör ju framsteg hela tiden. Vi hade en spelare som vi under sommaren var helt inställd på att han skulle spela blåa matcher, men som kom tillbaka från uppehållet som en helt ny spelare och som direkt spelade röda matcher, säger Sören Isaksson.
Men ni kommer inte kunna göra alla nöjda?
– Nej, det är helt omöjligt men vi gör vårt bästa för att göra det så rättvist som möjligt, säger Isaksson.
Patrik Lassi är ordförande i Sunderbyns innebandysektion. Han står helt bakom det samarbetslaget mellan Sunderbyn och Gammelstad gör. Det ger spelare möjlighet att få spela matcher som är passar deras nivå för tillfället.
– Risken är ju känslan av att det blir ett A-lag och ett B-lag och att man inte får behålla de som känner att det blir toppning. Men vi vill ju tvärtom ha kvar dem så länge som möjligt, det är ju därför vi gör det här. Vi vill att de ska spela innebandy så länge som möjligt och röra sig så länge som möjligt. Om det då blir en elitsatsning eller bara motion spelar väl ingen roll, bara de håller sig kvar i sporten och rör sig. Det är det som är vår målbild.
Fler följer innebandyns vägval. Stockholms Fotbollförbund har beslutat att skrota seriesystem för barn mellan åtta och tolv år från och med nästa säsong, just för att lättare anpassa nivån på matcherna.
I innebandy finns det fortfarande serier, men man får välja vilken serie man anmäler sig till.
– När serierna ska sättas kommer de ut på remiss och då kan man se vilka andra lag som har anmält sig till samma serie och då kan man ju se om det blir för tufft, så kan man hoppa ner en nivå. Man har ju ofta mött alla andra lag och vet ungefär vilka man är jämna med. Då hoppar man in i den serien, säger Sören Isaksson.
Men även i träning är nivåanpassning uppmuntrat, i Sunderby SK.
– Vi har gjort det någon gång. Om vi har haft en passningsövning kan vi ha delat in i två grupper och slängt in en extra boll för de som har kommit lite längre. Men det är fortfarande samma övning på andra sidan och lika utmanande. Och i smålagsspel är det ju roligare för alla om det är jämna lag, men det är väl enda gångerna vi har anpassat det, säger Sören Isaksson.
Både Sören Isaksson och Tobias Skogsberg tycker att nivåanpassningen är en bra idé. Det här är en chans att ge en stimulerande utmaning för alla barn och för det mesta blir det jämna och utvecklande matcher. Fortfarande kvarstår utmaningen när man är anmäld till flera serier. Och det här brottas många med, säger Conny Björnfot, ordförande i Norrbottens Innebandyförbund.
– Det finns fler exempel med Alvik och Baik som har kombinationslag, Arvidsjaur och Arjeplog har haft det. Det är inte unikt, men det viktiga är att man som ledare följer de ramar som finns med sunt förnuft. Utifrån kan jag förstå att det ser ut som toppning där de bättre ska spela i det röda laget, men det är inte vad det handlar om för fem öre, säger ordföranden Conny Björnfot och fortsätter:
– Det viktiga är att se varje individ och möta varje individ på sin nivå. Ibland måste man även anpassa träningar för de som är längre efter så att de får möjlighet att ta sig uppåt, samtidigt som de som ligger längre fram behöver andra utmaningar. Vi vill behålla alla så länge som möjligt.
Även om det finns en utmaning så är det precis det här Björnfot vill se: En möjlighet för spelare att få spela i två olika serier.
– Ni gör exakt det vi har tjatat om. När man är på gränsen mellan röd och blå eller grön och blå ska man anmäla sig till båda serierna. Då är det en del som har kommit längre som är mogna att kliva upp en nivå, men kliver man bara upp med alla så kommer man tappa spelarna som inte klarar av det steget.
Om du tittar på utdragen jag har tagit ut från Riksidrottsförbundet (fyra citat i texten). Kan du tydliggöra vad som skiljer innebandyns nivåanpassning från riskerna med nivåindelning som RF skriver om?
– Till att börja med så delar vi självklart denna syn och allt som står i RF:s utdrag. När det kommer till RF:s riktlinjer innefattar den alla idrotter. Vissa idrotter har en högre selektering när det kommer till tävlingar, vilket RF:s riktlinjer allmänt tar höjd för. Inom vår verksamhet ser vi inte i nuläget några större tecken eller problem med detta, säger Conny Björnfot och fortsätter:
– Vår nivåanpassning riktar sig mer till träning och utveckling i första hand och tävling i andra hand och ju äldre spelarna blir, där alla ska och får vara med men på rätt nivå för att skapa bäst utveckling för individen.
