Fallseger för profilen Ida-Theres Karlsson

Vi träffas på Knutpunkten, den stora terminalen i hjärtat av Helsingborg. Det är en solig dag men den första förnimmelsen av höstkyla ligger i luften.
Ida-Theres har glömt sin jacka och vi söker oss snabbt in i värmen på det närliggande hotellet.
Hon rankar bronset i Kina som sin största framgång hittills. Trots ett VM-brons sedan tidigare.
- Konkurrensen är mycket hårdare i dag. Dessutom hade jag en tuffare väg fram till bronset än i VM 2002 . Nu vann jag samtliga matcher enkelt utom semifinalen.
Om två år går OS i Kina. En medalj är ett högst realistiskt mål för Ida-Theres. Hon får ett litet stipendium av SOK och tävlingar och läger betalda.
- Nu har jag varit där och även tagit medalj. Skönt att veta att jag klarar till exempel tidsomställningen bra.
I VM-semin ställdes Ida-Theres mot den blivande guldmedaljösen Saori Yoshida från Japan.
Yoshida, som vunnit OS-guld och massor med VM-guld, har totalt dominerat 55-kilos klassen under senare år.
Efter förlusten citerades Ida-Theres säga: "nu är det bara den där djävla japanskan kvar".
Bronsmissen i OS i Aten mot den betydligt äldre fransyskan Gomis kommenterade hon med: "Jag förlorade mot en gammal käring".

Svårt att hålla igen
När man talar med Ida-Theres får man intrycket av en klok och eftertänksam tjej. Förhandsbilden av den kaxiga brottaren stämmer inte riktigt.
Är du kaxig?
- Jag har antagligen sagt så, men det är lyft ur sitt sammanhang och mer riktat mot mig själv. Direkt efter en förlust är man så jäkla besviken. Om någon då stoppar upp en mikrofon i ansiktet på en är det inte alltid lätt att hålla igen.
- Okej, fyra i OS kanske inte låter som en flopp. Men om man själv tycker att man bara presterat femtio procent av det man kan, så känns det som en totalflopp.
Sedan tidigare har hon två EM-guld i prisskåpet. Och hela sex raka SM-guld.

Gammal schism
I år fick hon inte chansen att försvara sina SM-guld eller åka till EM i Moskva. Svenska brottningsförbundet stängde nämligen av henne från alla tävlingar i tre månader.
Orsaken: Att hon lämnat ett sent återbud när landslaget skulle åka till Frankrike.
Trots att hon uppgav medicinska skäl och presenterade ett läkarintyg blev hon avstängd.
Bakom bråket ligger en gammal schism mellan förbundskaptenen Patrik Jansson och Ida-Theres. När Jansson tillträdde var Ida-Theres tränare Mikael Persson förbundskapten.

Lämnat bråket bakom sig
Ida-Theres vädrade sitt missnöje med bytet och sedan dess har relationen med Jansson varit spänd.
Förbundets avstängning gjorde knappast saken bättre.
I sitt första stora mästerskap efter avstängningen slog hon till med ett VM-brons. Men själv vill hon inte kalla det för revansch.
- Absolut inte. Man hade inte kunnat prestera på den här nivån om man hade sett det så. Även om förutsättningarna inte var de bästa funkade det bra under VM.
Nu hoppas hon att det inte kommer att bli mer bråk.
- På VM lade vi fokus på tävlingarna och inte vad som varit. Tiderna förändras. Förhoppningsvis kan vi börja jobba som en grupp.

Tränare och familjemedlem
Hennes tränare Mikael Persson var också med i Kina, även om han fick betala sin resa och sitt inträde själv. Det betydde mycket för Ida-Theres.
Samarbetet mellan de båda tog sin början under junior-EM i Albanien 2002.
- Efter första perioden i finalen låg jag under och var på väg att förlora. Då kom Micke och lugnade mig. Sedan tog jag guldet, berättar hon.
Enligt henne är Micke som en familjemedlem som hjälper till med det mesta. Dessutom en riktigt bra tränare.
- Han är skicklig att hitta på nya moment i träningen. Kör du 12-14 pass i veckan krävs det ett stort utbud av övningar. Jag behöver variation och det ger han mig.
Mikael Persson är också anledningen till att hon valt att bosätta sig i Skåne.
- Förutsättningarna är bra här, men jag saknar Norrbotten varje dag. Min hemlängtan är konstant.
- Speciellt saknar jag familjen och min stora släkt, säger hon och hennes klarblå ögon tindrar.

Förnedrande sprattel
Hon pluggar till socionom i Helsingborg, men bor och tränar i Hässleholm. Det blir ett pressat tidsschema.
Träning på morgonen och därefter en timmes tågresa och skola hela dagen. Sedan hem för mer träning.
- Skolan är viktig. Det är skönt att livet inte står och faller med brottning. Man växer som människa, vilket i slutändan gör att man även blir en bättre brottare.
Hon började brottas som tioåring hemma i Boden med sin pappa som tränare. Och hon älskar sin idrott.
- Det är så himla kul. Jag gillar att träna hårt och det finns ingen bättre känsla än att vinna en match.
- Samtidigt finns det inget mer förnedrande än att ligga i brygga och sprattla som en spindel, skrattar hon.