I natt kliver Nerell in i OS

Brottaren från Boden har varit med förr. När hon i natt kliver upp på brottningsmattan så gör hon det med vetskapen om hur pressen i ett OS kan påverka henne. Hur den kan få även den starkaste tjej att bli nervös och tappa fokus. - I vanliga fall släpper nervositeten när domaren blåser igång matchen, säger Nerell. - Men under förra OS i Aten släppte den inte trots att matchen var igång. Kroppen kändes som gelé under matcherna. I det nyköpta huset i Hässleholm ligger det verktyg överallt. Borrar, verktygslådor och arbetsbänkar trängs bland golvplankor och tapetrullar. Hon har just flyttat in tillsammans med sin make Magnus. - Vi bor i källaren medan vi renoverar, säger hon och nickar mot trappan. Lämnade Boden 2004
Det är en månad kvar till Ida-Theres Nerell ska brottas i OS. Förberedelserna inför den stora tävlingen sker tillsammans med tränaren Mikael Persson. För drygt fyra år sedan flyttade hon till Hässleholm för att kunna träna med Persson på heltid. - Han är jättebra. Jag behöver bara komma till träningarna och göra som han säger, säger Nerell om sin nya granne. Ja, de är grannar också. På gården bredvid bor Mikael Persson. Tillsammans ska de kämpa för medalj i Peking. - Vi tränar hårt ända fram till OS. Med lite mer fokus på intensiteten när det närmar sig. Snabba fötter och kast. "Går inte att vila"
- Det går inte att vila sig i form till en tävling. Då blir man seg när det väl gäller och man får hjärtat i halsgropen. Trots att tränare Persson betyder mycket för uppladdningen får han inte tillgång till tränings- och matchanläggningarna
i Peking. Förbundet har sin egen stab som ska leda brottarna genom tävlingen. - I Kina tränar jag själv. Jag får hålla kontakt med Micke på telefon innan tävlingen. Det finns inte så mycket att göra åt det, säger Nerell. Motståndet i OS är tuffast möjliga. Men hon vill inte anpassa sin brottning efter vem hon möter. - Motståndaren ska anpassa sig efter mig, säger hon och förklarar vad som är hennes största hinder på väg mot guldmedaljen. - Det är jag själv. Att få fram den maximala prestationen när det gäller. Det är det som är det svåra. Tuffaste konkurrenten
Men när det plingar på dörren och Mikael Persson kliver in för att fråga om ett telefonnummer så får också han frågan om det största hindret. Och då kommer svaret snabbt: - En japanska. Den han syftar på är Saori Yoshida, en brottare Ida-Theres Nerell aldrig har vunnit mot. Första gången hon lyckades knipa en poäng mot Yoshida var i VM 2006. "Världens bästa"
- Hon är världens bästa brottare. - När vi har tränat mot varandra har vi varit jämnbra. Men när det är match händer nåt med mig som inte har med henne att göra. Det sitter psykiskt. Och ska Nerell ha en chans på den ädlaste medaljen i Peking måste hon mest troligt radera ut sin nolla i segerkolumnen mot Yoshida. - Men jag får inte lägga för stort fokus på det. Ju större fokus, desto större grej blir det. Men det är inte bara japanskan som måste besegras. Konkurrensen i OS är mördande. I vanliga fall tävlar Nerell i 59-kilosklassen. Men i Peking finns inte den viktklassen utan hon får istället tävla i 55 kilo. Dessutom finns det ingen ranking eller seedning. Dagen innan tävlingarna vägs deltagarna in och då sker också lottningen. Risken finns alltså att hon får möta Yoshida tidigt i turneringen. - Men i ett OS är varje match tuff. Alla matcher är lika viktiga och svåra, säger Nerell. I Aten för fyra år sedan var första gången då dambrottning stod på OS-programmet. Och väl på mattan blev kontrasten från andra tävlingar stor. Missade medalj senast
- En helt annan stämning jämfört med andra tävlingar. I VM var det knappt nån som brydde sig, men i OS så var allas blickar riktade mot mig helt plötsligt. Tävlingen slutade med en snöplig fjärdeplacering för brottaren från Boden. - Det är en bra erfarenhet att ha, för det går inte att föreställa sig hur det är innan man väl är där, säger hon och konstaterar att det inte finns något speciellt hon kan göra för att scenariot inte ska upprepa sig i Peking. - Jag ska bara gå ut och köra på. Fokusera på den matchen och det greppet jag har framför mig. Och under lördagsmorgonen är det alltså dags för Nerell att ta revansch. Lyckas hon fullt ut så blir fjärdeplatsen i Aten till en guldmedalj i Peking. Men själv vill hon inte prata om en plats högst upp på prispallen. - Det är många tuffa matcher som jag måste göra bra. Jag siktar på att komma så högt upp som möjligt. Du vill inte prata om guld? - Nej, jag siktar på medalj. Men du siktar väl på guldmedaljen? - Nej, jag siktar på medalj. Det är inte så enkelt att säga att jag ska vinna. Jag kan vinna, men jag kan också komma sist. Det vet jag om.

I natt kliver Nerell in i OS

Ida-Theres Nerell vill inte prata om OS-guld. I stället siktar hon på medalj. Men det är ju som 25-åringen själv uttrycker det. - Det gör alltid ont i en vinnarskalle att förlora.