Boden Handboll var för första gången tillbaka i hallen där resan mot eliten började. För det var som bekant i Mimershallen i Kungälv som norrbottniskorna våren 2011 tog klivet upp i den näst högsta serien allsvenskan. Därefter har man sakta men säkert avancerat uppåt i den svenska damhandbollshierarkin, även om årets säsong inte gått lagets väg hittills.
Annica Ölén (då Sundqvist) har varit med på hela resan. Precis som för över sju år sedan var mötet i Bohuslän även denna gång enormt viktigt för bägge lagen.
Boden jagade sin första seger för säsongen i ”fästningsmötet” och man märkte att gästerna var taggade till tusen från start. Men nykomlingarna Kungälv är inget dåligt lag och matchen var välspelad och jämn länge.
Tyvärr drog Boden på sig alldeles för många utvisningar i matchen. Totalt blev det hela sex två-minutare. Kungälv hade endast en.
Det fällde avgörandet. Kungälv vann med 23–19, trots att Boden gör en klart mer gedigen insats över sextio minuter än vad som varit fallet tidigare under säsongen.
– Vi spelar tolv minuter med en man mindre. Det är nästan en halv halvlek, så det är klart att det påverkar, säger Annica Ölén som äntligen var tillbaka i spel efter att ha varit borta från spel efter hjärnskakningen hon fick borta mot Önnered den 5 oktober.
– Det är inte försvarsspelet det är fel på idag, utan att vi inte kan sätta bollen i mål. Vi gör deras målvakt till en jävla världsspelare. Sorry, hon kanske är bra, men så bra är hon inte.
Boden har tränat mycket försvarsspel i veckan, men Annica Ölén tycker inte att det har varit för mycket fokus på defensiven.
– Det tror jag inte. Det är viktigt att ha den tryggheten att man spelar ett bra försvarsspel. Det är A och O i handboll. Spelar man inte ett bra försvarsspel vinner man inga matcher överhuvudtaget.
Hur kändes det personligen att vara tillbaka efter hjärnskakningen?
– Bra. Hade det inte känts bra hade jag inte fått stå på planen.
Det har varit mycket motgångar för Boden, men intrycket från matchen mot Kungälv är ändå att laget är på rätt väg igen. Frågan är om man känner så i laget också?
– Just nu kan jag inte känna någonting. Just nu är jag bara jävligt besviken, ledsen och arg. Vi har inga djupa dalar idag, men trots allt är det alldeles för mycket tekniska fel jämnt utspritt över matchen, konstaterar Annica Ölén efter den sjunde raka förlusten.