I måndags gick Boden Handboll och Carin Bergdahl skilda vägar och det har minst sagt varit en stormig tid i klubben. Spelarna har valt att inte uttala sig om konflikten som ledde till uppbrottet och vill blicka framåt.
– Det känns skönt att det bara är fokus på handbollen nu. Det har tagit mycket energi på sidan om. Det är en sak mellan Carin och klubben som vi övriga spelare inte är inblandade i. Vi är här för att spela handboll och jag tycker laget har tagit det professionellt. Vi har haft en bra träningsvecka, säger Annica Ölén.
Boden åkte på en tung förlust mot Önnered med 26–28 i lördags och placerar sig näst sist i tabellen med fyra poäng upp till slutspelsstrecket. Nu väntar VästeråsIrsta på bortaplan – ett lag som placerar sig på en slutspelsplats som Boden mer än gärna vill åt.
När lagen möttes i slutet på december vann Boden med 27–25.
– Vi har slagit dem förr och vet att det går. Den här veckan har vi tränat på försvarsspelet och kontringar, det kommer bli nycklarna. Samtidigt har vi pratat om att hitta ett bättre tempo och inte köra i hundra knyck hela tiden utan våga dra ner på farten också.
Ölén har en viktig roll i laget, framför allt när det gäller att visa vägen i försvarsspelet.
– Förra matchen hittade jag tillbaka till den spelaren som jag är i försvarsspelet. Jag var mer aggressiv, tacklade och drev på – jag var lite mer en bitch. Den bitchen har varit borta lite för många matcher och det är skönt att den sidan av mig har kommit tillbaka för den behövs, säger hon och fortsätter:.
– Alla ska hata mig. Alla i hela världen som spelar mot mig ska göra det. Efter matchen kan vi vara vänner men på planen är det krig.
Vad har du gjort för att hitta tillbaka dit?
– Jag har haft ett bra och givande samtal med Per (Johansson, tränare) där han motiverade mig till det och efterlyste den människan. Då tänkte jag: "Nu fan ska jag visa dig". Det var väldigt skönt att tänka mindre och bara köra, det brukar gå bättre då.
Det är mentala bitar alltså?
– Ja. När man tvekar och tänker för mycket går det åt helvete. Det man oftast blir rädd för att är att man ska misslyckas. Att man går och köper korv och blir bortfintad totalt, men det gäller glömma det och leva i nuet. Blir jag bortfintad en gång så tar jag henne nästa.