Emmy Nordmark trodde inte sina ögon.– Helt sjukt, hur ofta är det kö i Boden liksom? Jag har inga ord.
Annica Ölén:
– Det här är det sjukaste jag har varit med om, landslaget kan slänga sig i väggen. Med den här publiken kan vi göra vad som helst. När det var två timmar kvar till match var det mer folk här än vad det är på en bortamatch, sade lagkaptenen.
Om Önnereds HK var favoriter innan matchstart satte de förmodligen favoritskapen i halsen när publiken dånande hejade in sitt hemmalag. Boden Handboll lade in överväxeln direkt och kopplade greppet om matchen. Efter varje räddning som Viktoria Polshikova gjorde växte hon till dubbla sin storlek och Önnered tvingades till tidig timeout. Nyförvärvet Teresa Utkovic klev fram och bjöd på läckra mål exakt när det behövdes för att Boden skulle behålla sin ledning.
– Det är fantastiskt, jag kom hit igår och mottagande som jag fick liknar inget jag varit med om tidigare. Alla kramade om mig och jag fick sms innan jag ens kommit fram om hur alla längtade. Det känns som att jag inte gjort annat än att spela här, sade hon.
Första halvlek slutade 15–10 till Boden Handboll som tack vare en gedigen förvarsinsats och oerhört målvaktsspel hade kopplat ett grepp. I andra halvlek öste man bara på och 15–10 blev 21–11 innan tempot slogs av.
– Vi fick problem när de gick in och tvåpunktsmarkerade oss, men att ett elitserielag tvingas göra det mot oss är ju fantastiskt, sade Emmy Nordmark.
När slutsignalen gick med resultatet 29–25 var det som att Boden Handboll plockat hem hela rasket och blivit svenska mästare, hallen exploderade och spelarna var helt lyriska efteråt.
– Vi gör typ inga fel idag, försvaret är fantastiskt, jag sade att det skulle vara nyckeln innan och det blev det. De fattade ingenting. De var supergriniga efter första och det kommer vi att spela på i returerna, sade Annica Ölén.
Nu har Boden två matchbollar, på bortaplan visserligen, och elitserien hägrar.
– Jag lovar att vi har en växel till att lägga in, sade Emmy Nordmark.
– Men inatt kommer man sova gott, det här är helt fantastiskt.
För Annica Ölén blev det plötsligt melankoliskt när hon insåg att det var sista hemmamatchen med Boden och ögonen blev fuktiga.
Glädjetårar?
– Det är tårar av lite allt möjligt.