Annica Ölén väntar barn och missar hela säsongen, som spelare.
Samtidigt utesluter inte 31-årige Ölén en fortsättning i klubben, i en annan roll.
– Det gör jag ju. Sedan vill jag vara med på något sätt, men kommer inte vara med som spelare. Jag har redan haft svårt att hålla mig borta från träningarna (skratt). Vi får se hur det utvecklar sig, men kommer inte stå på planen någonting i år, säger Annica Ölén.
Hur skulle en sådan roll se ut?
– Jag vet inte riktigt själv. Det är någonting som vi får jobba fram under försäsongen. Jag ser mig fortfarande som en pådrivare och ett stöd för tjejerna. Det är väl en sådan roll jag vill ha. Jag har svårt att se att jag ska sitta på läktaren och vara helt tyst, säger 31-åringen och fortsätter.
– Jag vill gärna bidra med det jag kan. Det kommer inte vara på planen, men det kommer kanske kunna vara på ett annat sätt med den erfarenheten jag har. Och på så sätt vara ett stöd till mina lagkamrater.
För du en dialog med Boden Handboll om utformningen av den rollen?
– Ja, det gör vi faktiskt.
Förra säsongen avslutades med att Ölén var en del i det lag som kvalade sig kvar i SHE.
Nu tar förre säsongens lagkaptenen en paus från handbollen.
Hon hann däremot inleda den här försäsongen med Boden Handboll innan beskedet om graviditeten kom.
– Jag var med ända tills uppehållet i juli, fram till midsommar. Sedan när vi samlades i slutet av juli, då berättade jag för laget. Jag sa: "nu kliver jag åt sidan så får ni spela ihop er utan mig".
Om det blir en fortsättning på handbollskarriären efter graviditeten, är ännu osäkert.
– Det känns så himla långt bort. Just nu vill jag bara ta mig genom det här och faktiskt föda ut en frisk bebis. Det är egentligen mitt enda mål just nu. Sedan hur jag mår efter det och vad jag har för mål. Det får vi ta då, men allt är beroende på hur jag mår och vilken motivation jag har. Sedan också om klubben vill att jag ska spela, så klart.
Men du stänger inte dörren för en fortsättning?
– Nej. Det har jag lärt mig av mina egna misstag att jag inte ska göra (skratt). Jag har sagt så många gånger att jag ska sluta, men jag har inte lyckats sluta. Den dörren stänger jag nog inte.