Nye tränaren Per Johansson ville ha struktur. Han fick kaos, i alla fall under perioder, stundtals var det faktiskt en rätt städad insats av Boden. Det gäller ändå att komma ihåg att i det här laget är kaos inte nödvändigtvis något dåligt. Kaos är ju som bekant granne med Gud, men när det gäller just den specifika sortens kaos som Boden Handboll står för så har det flyttat in i Guds vardagsrum, lagt upp fötterna på soffbordet, öppnat en öl och börjat gå igenom kabelkanalerna.
Boden kontrollerade faktiskt matchen i andra halvlek, men plötsligt gjorde Heid fyra raka mål. Med två och en halv minut kvar stod det 28–28. Timeout Johansson.
– Jag är så glad att jag lät Johanna (Widgren) fortsätta ett anfall till efter det. Det är ju hon som utmanar, hon som skapar straffen åt Emmy, säger Per Johansson.
Emmy Nordmark stegade fram. Hon har satt tusentals straffar genom årens lopp, men hon hade missat sitt enda försök dittills i matchen och dessutom dragit på sig en utvisning för felaktigt byte (”Vad är jag? 13 år gammal? Gud förbannat…”) och var inte helt opåverkad av stundens allvar.
Men straffen satt. Nytt kaos. Och till sist var vi där.
30 sekunder kvar, ett måls ledning för Boden, Heidanfall. Annica Ölén vänder sig om till Sofie Svarrer Hansen och vrålar att om hon ska rädda en enda jävla boll till i sitt liv så är det den här. En Heidspelare får lucka, vräker sig in, kastar bollen med studs mot den bortre stolpen. Det är ett bra avslut. Svarrer Hansen befinner sig redan i luften, på väg upp, bollen är på väg att flyga över hennes högra fot. Med en rörelse som närmast ser ut som en nervös spasm översträcker hon sitt raka knä, vinklar sin fot utåt och lyckas knuffa bollen ett par centimeter i sidled med sin högra lilltå.
Bollen studsar vidare.
In i stolpen.
Och ut.
– Tur. Men jag tar det, säger Svarrer Hansen och garvar mitt i glädjehögen.
Första segern är i hamn, även om den inte såg ut som det var tänkt så gav den två poäng ändå. Laget kommer att stöta på fler problem. Att redan nu visa att det går att vinna, trots panik och press, mot bra motstånd, får aldrig bli en belastning. Heid var inte dåligt, inte alls, många lag hade gett upp med fyra bollar upp i slutet av matchen men gästerna nötte på.
Det höll på att ge utdelning.
– När det är så här spännande kanske publiken kommer tillbaka, säger Per Johansson, och det har han ju rätt i.
I alla fall de som inte fick hjärtinfarkt.