Det är fullt av liv inne på Sandenskolans gympasal i Boden.
Handbollslaget Bodens BK flickor 11 har precis börjat träningen och det är glada miner bland spelarna efter en lyckosam cuphelg i Kiruna.
När det senare är dags för spel visar Selma Sundqvist upp sitt vänsterskott som är hårt och distinkt.
Hon är en talang både som utespelare och som målvakt.
– Det är svårt att säga vad som är roligast. Det kanske är enklare att vara utespelare med en hand, men målvakt är också roligt. Det gäller bara att stå rätt, säger elvaåriga Selma Sundqvist som spelat handboll i fem år.
– Jag har en sportig familj. Mamma och mina storasyskon gillar handboll. Jag började mest för att familjen ville det och sedan har det växt på mig. Jag vill definitivt fortsätta spela handboll.
Selma föddes med dysmeli som drabbar cirka 60 barn i Sverige per år. Dysmeli beror på en störning i fosterutvecklingen, ofta utan att man kan finna någon säker orsak.
För Selma innebär det att hennes högra arm inte är fullt utvecklad.
– Man kan sakna allt ifrån ett finger till hela benet. En del har inga ben eller armar, så det kan se väldigt olika ut. Det var ingenting man såg på ultraljudet. Det var bara så när hon kom ut och det har fungerat hur bra som helst, säger Selmas pappa Stefan Sundqvist.
Tankarna snurrade till en början, men med tiden blev det klarare.
– Det är klart att man var orolig hur det skulle fungera, men hon var den första som kunde knyta skorna i sin klass. Hon knöt sina kompisars skor också. Hon var så tjurig och skulle bevisa att hon kunde, säger Stefan.
Selma skrattar till när minnet om att knyta skorna kommer på tals. Hon berättar att hon varit på flera läger för barn födda med dysmeli.
– Där fick jag lära mig saker som knyta skorna, stänga en jacka och sy. De flesta saker kan jag ändå göra. Man lär sig med tiden, precis som det är för alla andra, säger hon.
Hur är det att spela handboll med en hand?
– Det är svårt att säga eftersom jag aldrig har haft två händer. Ibland märker jag av det lite om jag ska passa och det är svårare att ta emot bara med en hand, men det är inte så jättestor skillnad ändå. Jag har vant mig efter flera års träning och jag tror inte det har påverkat mig jättemycket. Ibland glömmer jag bort att jag bara har en hand.
Hennes vänsterhand är stark och ett stort hot på handbollsplanen.
– Jag har använt den mycket hela livet och då blir den starkare. Det är inte så många spelare som är vänsterhänta så det är såklart en fördel för mig.
Vinnarskallen är också tydlig. Under en nyligt spelad match släppte hon in ett mål under en hel halvlek.
Att göra det i handboll är exceptionellt, men för Selma var det ett för mycket.
– Jag vill vinna för att ingen ska tro att det är någon skillnad på att ha en eller två händer, säger hon.
Pappa Stefan är imponerad av sin dotter.
– Man kommer långt med tjurighet. Tro man på något så funkar det. När man märker att hon inte bryr sig är det inte ett problem för en själv heller. Det är vissa saker som vi fått anpassa och hjälpa till med, som att öppna en burk, men det mesta klarar hon själv.
Selma Sundqvist är en minst sagt mogen femteklassare.
Hon är klok och eftertänksam.
– Jag tänker att jag inte ska tänka att det är något fel eller att det kommer dåligt. Jag brukar tänka att det kommer gå bra även fast jag har andra förutsättningar. Man ska inte trycka ner sig själv för att man har andra förutsättningar, säger hon.