När Kuriren kliver in i Voltarenan under lördagen är det full fart. För andra året i rad arrangerar Lulegymnasterna den lokala tävlingen Norrcupen. En tävling som på bara ett år växt sig så stor att man måste dela upp den till två tillfälle för att skilja tjejer och killar åt. Nivån är blandad, på golvet trängs nybörjare tillsammans med killar som redan står och knackar på landslagsdörren. Men ändå är stämningen på topp och alla hejar glatt på varandra.
En av Lulegymnasternas egna deltagare, Emil Espling, tävlade ensam i sin klass under lördagens tävlingar och bjöd publiken på rejäl underhållning.
– Det var en bra tävling för mig, det är alltid roligt att tävla hemma. Men det är ännu roligare att åka bort och träffa andra från Sverige.
Luleåtalangen var under den föregående helgen nere i Halmstad på SM tävlingar. Emil presterade över förväntningarna och lyckades trots en skada i ryggen plocka med sig två medaljer i klassen RM3 hem till Luleå.
– Jag hoppades på en grenfinal. Men precis innan den tävlingen kände jag ”näe det här går inte, lika bra att jag ger upp den här idén”. Men ändå hamnade jag i två grenfinaler och fick ett guld i hopp och silver i bygel. Så det gick ganska bra ändå, sa talangen med ett skratt.
Lars Stenberg, förälder och tränare i klubben lyfter fram vilket uppsving gymnastiken i Norrbotten fått på killsidan. Bara i Lulegymnasterna så är det ca 30 aktiva pojkar, vilket är stora siffror jämnfört med bara för ett par år sedan.
Hur har ni lockat hit så mycket pojkar?
– Jag tror det finns något i detta att pojkar älskar att lära sig svåra trix som kompisarna inte fixar. Och detta hittar de i gymnastiken. Det är ganska krävande och du måste vara stark, mjuk och fokuserad. Men du gör grejer som ingen annan fixar. Bara grejen att vara häftigare än kompisarna tror jag är en viktig del av motivationen, sade Stenberg
Lulegymnasterna har de senaste åren skördat stora framgångar på nationell nivå och har flera talanger som tillhör de allra bästa i sina åldersgrupper. Under SM-helgen i Halmstad plockade man förutom Emils två medaljer, hem ytterligare fem stycken. Det är ett kvitto på all den tid och energi som dagligen läggs ned på klubben.
– Jag tror nyckeln till vår framgång är att vi är en liten klubb och har lyckats skapa en stämning som gör att det är roligt att komma hit och roligt att vara här och träna. Och sen är de roligt när de ser varandra lyckas. När man ser småkillarna komma inrusande här i arenan innan träning är som när de springer in på Leos Lekland, det är skithäftig.