- Jag skulle slutat mycket tidigare. Det var inte värt det här, säger han.
Luleå januari 1991. Thomas Javeblad är inne på sin fjärde säsong som målvakt i Luleå Hockey och dessutom nybliven pappa. Han trivs fantastiskt bra med livet uppe
i norr, älskar staden och den vackra naturen. Ändå är livet långt ifrån perfekt.
Så fort han anstränger sig ute på hockeyrinken kommer huvudvärken. Efter varje träning måste han ligga
i ett mörkt rum i två-tre timmar med bultande migrän. Alla smällar mot huvudet börjar ta ut sin rätt.
Tidigare under säsongen har han åkt på ännu en hjärnskakning. Luleå besöker Kempehallen när Modos Ecke Holmberg skjuter ett stenhårt skott mot mål. Pucken träffar mitt i masken - rättare sagt på hakspetsen på
Javeblad som knockas direkt.
- Efter den hjärnskakningen gick det inte längre. Jag låg med migrän hela tiden, berättar Thomas Javeblad när vi träffas över tjugo år senare på ett café i Göteborg där han numera är bosatt.
- Men jag hade ett år kvar på mitt kontrakt med Luleå, och ville ändå spela ut det. Fast innerst inne visste jag att det var dags. Det tog längre och längre tid för mig att komma tillbaka även från småsmällar.
En tuff tid
I samråd med Luleås läkare Yelverton Tegner tar till slut Thomas Javeblad beslutet att lägga målvaktsspaden på hyllan och helt sluta med hockeyn, 29 år gammal. Han har då dragit på sig ett dussintal hjärnskakningar under sin karriär som målvakt.
- För mig var det som om hela livet försvann. Jag var tokdeprimerad efteråt, säger han och tror också att hjärnskakningarna var en av orsakerna till hans sinnestillstånd.
- Det var tufft att sluta mitt i karriären med en nyfödd. Men sedan har man ju läst och hört att av alla hjärnskakningar kan man få depressioner. Jag har haft många
depressioner efter det här med, som jag inte kunnat
relatera till något speciellt, som det inte finns någon logik i.
När Thomas Javeblad var aktiv fanns inte alls lika stor medvetenhet kring huvudskador som det finns i dag. Han berättar att han ofta gick ut och spelade match eller tränade dagen efter en svår smäll mot huvudet. Det hände att han till med fortsatte spela i samma match som han skadats.
Knockades av ett knä
En av de värsta smällarna kom med HV71 i en bortamatch mot Djurgården. Hemmaspelaren Stefan Perlström åker in i en liggande Javeblad och hans knä rammar bakhuvudet som studsar illa i isen.
Dåvarande HV-tränaren
Curre Lundmark plockar ut sin burväktare.
- Det här hände i första
perioden. I den tredje kvicknar jag till och frågar, "Vad gör jag här?", till Stefan Falk som sitter bredvid mig på bänken. Falk svarar: "Du fick en smäll och Curre plockade ut dig". Då har jag suttit och pratat med honom hela matchen och inte förstått vad som hänt.
Han har fått betala ett högt pris för sin idrottskarriär och dras fortfarande med huvudvärk, dåligt närminne, koncentrations- och inlärningssvårigheter.
I dag jobbar han halvtid som ungdomstränare och är sjukskriven den andra halvan på grund av sina besvär.
- Man blev känslomässigt väldigt störd. Det är mycket ångest och jag tål inte stress. När jag blir stressad kommer huvudvärken.
Följer debatten
Mer och mer folk börjar komma in på det lilla bagelcaféet där vi genomför intervjun och sorlet tilltar något.
I bakgrunden ljuder en slinga med housemusik.
- Om jag inte precis kommit från gymmet och varit avslappnad hade bara det här lilla gjort mig stressad.
I dag följer Thomas Javeblad intensivt debatten om de många hjärnskakningarna i elitserien. Problemet handlar enligt honom framförallt om bristande respekt mellan spelarna.
- Det är en kombination av högt tempo och dålig
respekt. Jag tror att många som är i elitserien i dag växte upp när det inte var tillåtet med tacklingar förrän man var 14 år. I dag lär man sig tackla vid 12 års ålder och det tycker jag är bra.
- Som ungdomstränare finns det i dag mängder med material som visar hur man skyddar sig och hur man ska tackla. Den nya generationen som kommer upp nu, de kommer inte att tackla på det sätt vi sett i elitserien i år, tror jag.