"Jag läste inte en enda dagstidning"

Klockan är några minuter i nio denna söndag morgon och våren har kommit till Göteborg. Temperaturmätaren visar redan på 15 grader och det är i princip vindstilla på den nästan helt folktomma avenyn. Det är dagen efter första kvällen med uteserveringar och göteborgarna har bestämt sig för att ta sovmorgonen, denna vackra förmiddag.
Vindarna har vänt efter en lång, mörk och bister vinter.
På alla sätt.
För Karl Fabricius har det blåst riktigt snålt under den första säsongen i Frölunda. Ett hockeyäventyr för den 24-årige Lulebon som blev något helt annat än han hade förväntat sig.

"Ishockey är grymt stort här"
Trots att han var van vid att spela i ett lag som brukar ligga runt strecken blev inledningen något helt annat.
Det gick till och med så långt att han valde bort tidningarna på grund av all kritik.
- Ishockey är grymt stort här och grejen är att man kände av en otrolig press och jag läste inte en tidning ända från serien startade, säger Karl Fabricius under intervjun i foajén på ett av de stora hotellen i centrala Göteborg.
Inte en..?
- Nej, man hörde bara hur snacket gick och det kan jag säga, det räckte. Det här gjorde jag självmant, jag märkte redan på försäsongen hur tongångarna började gå. Jag är inte rädd för att ta kritik men man kände att det kunde bli för mycket.
I stället höll han sig uppdaterad i sportens värld genom text-TV, där han enkelt kunde välja bort vissa rubriker.
- Vi hade säkert två, tre journalister på varje träning och mycket supportrar. Men grejen är att fansen här i stan har ställt upp otroligt bra från start. Jag har inte hört en enda gång att de har gnällt när man har varit ute på stan eller när man har tagit en öl på krogen. Det har i stället varit tvärtom med ryggdunkningar och så där. Det är ganska stort, säger Karl Fabricius.
Men visst, rent sportsligt blev säsongen en mardröm.
- Det var jobbigt. Våran start är ju det som ställer till det i serien. På de 19 första matcherna hade vi bara 3 segrar, säger Karl Fabricius.
Till slut fick ledningen i Frölunda nog. Tränaren Stephan "Lillis" Lundh sparkades och den assisterande coachen Calle Johansson klev av självmant.
- Det var inte alls kul tycker jag, väldigt jobbigt. Och jag skulle helst inte vilja vara med om det igen heller. Det var ett nödvändigt ont i det läge vi var och det var ingen som skyllde någonting på "Lillis" inom laget. Det var en bra kille, säger Fabricius.
- Men jag tror det var lite grann vad vi behövde och en spark i arslet.
Kändes det att det blev skillnad när Bäckman kom in?
- Han hade ju sett på det här med ögon utifrån och såg vad vår största brist var, det defensiva spelet i egen zon och spelet utan puck. Han tryckte på exakt de rätta punkterna.
- Det var någon tidning som räknade ut vad vi hade de sista 36 omgångarna. Om vi hade hållit det från starten så hade vi slutat tvåa i serien. Men det säger ju kanske mer om hur jämn serien var.
Men någon lätt resa blev det inte ändå för de Frölunda, trots lyftet med Bäckman.
- Vi kunde vinna fem i rad och tog inte en placering, runt omgång 30 tror jag det var. Då var det ganska tungt.

Massor av spel i boxplay
Ofta var det utvisningar i tuffa lägen som fällde Frölunda.
- Men det beror också på att försvarsspelet inte fungerade. Det går liksom inte att skylla på domaren eller regler, utan det var genomgående egentligen hela säsongen. Och vi visste att det var vårat problem och vi pratade om det otroligt mycket, säger Karl Fabricius.
Till slut avgjordes mästarnas öde i de avslutande omgångarna i den rekordjämna elitserien.
Karl Fabricius minns speciellt bortamatchen mot Skellefteå.
- Den matchen var grymt viktig, de låg väl en eller två poäng före oss, och vi vann med 8-2. Då kände man ändå att fan, nu kan vi greja det här.
Det som räddade Frölunda när kritiken var som tyngst var den finfina sammanhållningen tror Fabricius.
- Folk i laget sa att det var mycket skit som stod i tidningarna och att de hade det tungt. Det märkte man på många. Samtidigt så var det samma situation för alla och vi snackade mycket i laget. Jag tror det hjälpte och blev någon form av gruppterapi på samma gång.

Visst längtar han "hem" ibland
I dag är den mörka tiden i vintras historia. Karl Fabricius har ett år kvar på kontraktet och en dag som denna är hans livssituation inte helt fel direkt.
- Som det känns nu kan jag tänka mig att fortsätta spela här. Det beror alldeles på hur hockeyn går men trivselmässigt så är det inget problem. Sedan funderar man mycket på Luleå och jag trivdes otroligt bra.
Med promenadavstånd både till Scandinavium och centrala stan från lägenheten på bostadsområdet Lunden, så är det lätt att förstå att Karl Fabricius trivs i Göteborg. Här bor han också nästan granne med kanadensaren Steve Kariya, den spelare i laget som han umgås med mest.
- Vi har hittat varann rätt bra och ser till att hitta på saker hela tiden så att det inte blir att man sitter hemma. Han är en kanonkille. Och vi har samma civilstånd om jag säger så (skratt).
Mycket är positivt.
Men han berättar sedan att det visst har funnits tunga stunder, även utanför ishockeyn. Stunder då han har längtat hem till Luleå.
- Jag kände lite grann av det runt jul när det regnade som värst, hela stan höll på att regna bort. Då sa dom att det var snö uppe i Luleå och då kände man lite grann sådär. Såna grejer uppskattar man mycket, säger Karl Fabricius.
- Men det finns både för och nackdelar.
Är det någon skillnad att spela i Frölunda i jämförelse med Luleå?
- Just det tycker jag inte är speciellt stor skillnad. Man kanske blir lite mer bortskämd här i Frölunda med saker runt omkring och resorna är egentligen förstklassiga. Vi har inte haft en hotellnatt på hela säsongen, mot för 50 i Luleå. Vi flyger hem varje kväll efter matcher och det gör ju att man blir otroligt bortskämd.
Just den biten innebär också förlängningen en omställning för Karl Fabricius. Det handlar trots allt om en stor stad och här är det inte lika enkelt att umgås med lagkompisarna.
- Här i Göteborg så är det många som kanske har villor och bor några mil ifrån, så det blir inte att man umgås lika mycket vid sidan om hockeyn som man gör i Luleå kanske, säger han och fortsätter:
- Det kanske inte blir samma gemenskap här. Samtidigt måste jag säga att alla är otroligt bra killar så det är inte det som var vårat problem den här säsongen. Att vi inte var en sammansvetsad grupp.