Hugo Townsend går av 18:e green efter att ha spelat in dagen innan JSM börjar. Några minuter senare slår sig 18-åringen ner vid ett bord nära puttinggreenen på Vallda GK utanför Kungsbacka och pratar om sitt golfliv.
Bodenkillen har verkligen att brås på. Hans pappa Peter, som är engelsman, var en storspelare som spelade två Ryder Cup. Hugo föddes i Dublin, hans mamma Sofia är från Sverige och när han var fem-sex år flyttade familjen till Boden där han växte upp.
Vägen in i golfen kom ganska naturligt.
– Pappa spelade fortfarande när jag växte upp. Jag reste med lite och var inne i det redan när jag föddes. När han var hemma följde jag med honom när han tränade och så blev det att jag lekte på banan, säger Hugo Townsend.
Han ser bara fördelar med att ha en pappa som varit golfstjärna.
– Det har varit bra. Det har hjälpt mycket. Det har inte blivit så att föräldrarna har tvingat en att spela golf. Det har bara blivit så. Sen är han intresserad och vill mitt bästa. Det har varit en stor hjälp. Det finns inget negativt med det.
Du har inte känt nån press av att ha hans efternamn?– Nej, inte direkt. Jag brukar inte tänka så direkt. När man själv spelar, men så är det väl för alla, vill man visa att man kan. Det har varit jobbigt ibland när man spelat med honom och man inte har spelat bra.
När Hugo Townsend var 13 är vann han Skandia Cup-finalen (den stora svenska touren i åldersklassen) med otroliga 18 slag före tvåan. Åren som följde hände det mycket: han flyttade hemifrån, kroppen växte och de jämnåriga kom ikapp honom.
– Jag har aldrig känt att jag har gått neråt, men har inte haft samma kurva. Jag var väldigt duktig när jag var 9–13 år. I den åldern hade man alltid bra självförtroende. Man tänkte ”jag kommer att vinna”. Sen när man blir äldre blir man mer realistisk och man vet att de andra blir bättre. Det var omöjligt att fortsätta på den utvecklingskurvan.
Han behövde också ändra teknik för att fortsätta utvecklas.
– Dels tränade jag aldrig tekniken när jag mindre. Pappa sa bara: ”gå ut på banan och spela så mycket du kan på minst antal slag och ha kul”. Det var det jag gjorde. Sen när jag blev i den åldern fick jag höra att ”du kommer aldrig att kunna fortsätta och bli så bra som du vill bli om du bara går omkring, tar kortsiktiga lösningar och bara spelar golfbanan”, säger han och fortsätter:
– Jag har tränat mer teknik de senaste åren. Särskilt i början var det som jobbigast, när jag var 13–14, att jag måste ändra på rörelser. Då försvann en del av spelförmågan. Jag var, och är, fortfarande väldigt bra på att ändå få bollen i hål när jag inte spelar så bra.
Hugo Townsend har gått tre av fyra år på riksidrottsgymnasiet i Uppsala och är med i pojklandslaget. Efter studenten är planen att spela golf på college i USA.
– För det första är man inte bra nog för att bli proffs direkt. Sen är det en bra möjlighet att fortsätta i USA. Annars måste jag flytta hem till Boden. Bor man söderut och har det bra kanske man inte väljer college. Men jag har inte så många alternativ. Att flytta hem till Boden och bo där under vintern och träna och sen spela svenska touren är inte lättaste vägen. Det är ekonomiskt bättre att flytta till USA.
Har du ett långsiktigt mål med golfen?– Det är klart att det skulle vara kul att lyckas och kunna finansiera sig själv med den. Man måste fortfarande tycka det är kul, säger han och fortsätter:
– Jag är inte så att jag måste göra det och det nu. Jag har ganska bra tålamod. Jag är inte så hård mot mig själv. Jag ska inte vara på topp nu, utan jag ska bli bättre och bäst ska man vara senare.
I helgens SM låg Hugo Townsend i delad ledning efter två dagarnas spel. Men han tappade mark rejält under både lördagen och söndagen och slutade på en delad 17:e plats.
Närmast väntar lag-EM i Spanien som börjar den 11 juli.
Sedan väntar de två största individuella tävlingarna för Hugo: English Boys och British Boys. British Boys vann pappa Peter två gånger.
– Det har han gjort. Även om jag vinner där i år kommer han att ha en mer.
Du menar att han kommer att pika dig?– Säkert. Han kan alltid retas lite. Men det är retsamt på ett snällt sätt.