Krönika: Det här kan vara vändningen

Malin Öhrlund delar med sig av önskeklappar och ishockeytankar inför jullovet. Läs här vem hon tycker har vassaste skridskorna och vem hon skulle vilja att tomten gav lite extra självförtroende.

GÄVLE2007-12-21 11:54
Att dra åt samma håll. Att jobba för varandra i motgång. Det är två rätt viktiga ingredienser när man ska vinna en hockeymatch. Senast mot Skellefteå var det tungt, visst – alla jobbade stenhårt men det blev inte rätt.
På hemmaplan har Luleå hamnat i underläge direkt och tvingats jaga. Man jobbar hårt, intensivt men fel.
Spelet på bortaplan har hela tiden sett mycket bättre ut.  Där har man varit rejäl i försvarsspelet, pressat på puck och spelat mycket fysiskt.
Trots det kändes det lite smått oroväckande inför Brynäsmatchen.
Hur skulle spelare, tränare och lagledning studsa tillbaka efter den mycket tunga derbyförlusten i tisdags?
Bra.
Visade det sig. 
 
Ombyggda och häftiga Läkerol Arena kallas i folkmun för ”tablettasken”. Innebär det att vi ska kalla Coop Arena för konsumkass(en)?
 
Visserligen såg det lite nervöst ut i de första bytena men Luleå kom snabbt in i matchen och tog över spelet. Anfallsspelet fungerade riktigt bra och för en gångs skull tog man sig genom mittzonen med fart. Man undvek också ”hörnhockeyn” och fick in folk på kassen. Luleå Hockey låg sist i elitserien inför den här matchen och läget var prekärt. En förlust hade inneburit åtta poäng upp till slutspelsplatsen.
En som varit med och krigat kring slutspelsstrecket många gånger är Luleålegenden Thomas ”Bulan” Berglund.
Snackade med ”Bulan” under matchen och han konstaterade att det viktigaste är att laget drar åt rätt håll och slappnar av.
Det håller inte att börja kolla på tabellen även om det är frestande i vissa lägen.
 
Viktig match – visst. Men herregud, någon publikfest var det verkligen inte. 
 
”Bulan” konstaterade att spelarna måste inse allvaret och jobba för varandra.
Det gjorde man också.
Trots att man hade sju chanser att näta i powerplay blev det inget mål och den detaljen saknas fortfarande.
Men man kan väl inte få allt – på en gång liksom.
Segern var, för att använda ett slitet uttryck, livsviktig. I den mån en segermatch kan vara livsviktig, men ni fattar vad jag menar.
En förlust hade inneburit ”hej då slutspel” och ”tjena kvalserien”. En inte allt för angenäm tanke.
”I en kvalserie kan precis vad som helst hända och man vill bara inte dit. Så är det”. ”Bulan” Berglund har helt rätt i det.
De två lag som slutligen kommer att hamna där får ingen enkel resa.
Precis som vanligt.
 
Jag blir faktiskt inte riktigt klok på Mikko Pukka. Karln blandar lysande ingripanden med riktiga katastrofer. En jämn nivå kanske vore en god julklapp till Pukka.
 
Vad var då nyckeln till den här extremt viktiga segern?
Jag skulle vilja lyfta fram tre personer, när förresten – fyra, som personifierade lagets insats.
*Robin Lindqvist och Anders Burström.
Två spelare som skulle offra a-l-l-t för laget. Som sliter i varje byte och som inte tvekar att täcka Pavel Brendls kanon från blålinjen genom att kasta sig med huvudet först. Modigt. Imponerande. Viktigt.
*Gusten Törnqvist.
Stabilt spel i kassen och kan han bara bli aningens jämnare tror jag baske mig det här håller. Faktiskt. Det som oroar är Modigs form, obefintlig, och det faktum att Törnqvist plågas av en höftskada som gör att han tvingas stå över träningar.
*Janne Sandström.
Inga hundratusen mål direkt. Men typ hundratusen minuters speltid. Sandström är en ledare på isen genom sitt spel, klokt, enkelt, effektivt och i regel utan misstag.
Sedan finns det fler guldkorn, Tommi Miettinen och Linus Omark exempelvis.
Men jag nöjer mig så här.
Lagets ambition var att fira jul som slutspelslag.
Så blev det inte.
Men tränarduon Roger Kyrö och Roger Rönnberg fick ändå en ”hyfsad” julklapp.
Segern mot Brynäs kan mycket väl vara vändningen för Luleå Hockey.
Så viktig var den.
 
När jag ändå är inne på julklappar skulle jag vilja ge Mattias Modig form och självförtroende. En tillväxtperiod som gör att Linus Omark och Magnus Isaksson helt plötsligt växer 15 centimeter på längden och tio kilo i muskler. Ostoppbara hade de blivit. 
Ty en seger är en seger och tre poäng är tre riktigt viktiga poäng.
Och en jul utan jumboplats.
Bara det, liksom. 
Slutligen – en islossning i det offensiva spelet till Robin Lindqvist. Då vore julefriden komplett.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om