Rapp byter skepnad

- De här känns jäkligt stort, säger han inför den kommande vintern som snowboardproffs. Norrbottens-Kuriren träffar Tommy Rapp ute i Bolidens Aitikgruva utanför Gällivare. Det är senhöst och gruvmiljön känns ännu gråare än vanligt. Inne i en gruvort på 195-metersnivån, där en pumpstation är insprängd, tar snowboardstjärnan emot. Det är några få dagar kvar innan han drar ut på sitt livs äventyr. Första stopp är Helsingfors där en sponsorträff är inbokad. Efter dagarna i Finland styr han västerut.  ? Jag far till Kalifornien för ett träningsläger, säger Tommy Rapp under intervjun lite senare i personalmatsalen där förmiddagsskiftet precis har ätit sin lunch. Visst, ni hörde rätt. Uppe i bergen på den amerikanska västkusten finns ett eldorado för de snöfrälsta. Ska till världstoppen Men det är bara en anhalt i Tommy Rapps fullspäckade schema i vinter.  ? Sedan kommer jag hem till Arlanda, där sover jag (skratt). Efter det korta besöket i Sverige åker malmbergsgrabben vidare ut i Europa. Där varvar han världscuptävlingar i ?Big Jump?med uppvisningar. Hektiskt med andra ord. Men den här säsongen är första gången som Tommy Rapp gör ett allvarligt menat försök att ta sig hela vägen till yppersta världstoppen. En storsatning har gör med hjälp av en sponsor från Finland.  ? Det här känns jäkligt stort, enormt stort, konstaterar han. Rent sportsligt har han också skruvat upp sina egna förväntningar. Siktet är inställt på topp-tre i världscupen och grenen är är Big Jump. Eller rättare sagt full fart mot en våldsamt hopp. I luften ska du sedan leverera diverse konster som domarna bedömer. Akrobatiska nummer som avslutas med en säker landning. En tävlingsform som tidigare har varit en livsstil. I dag är det en seriös tävlingsgren som siktar på att få OS-status i framtiden, för när det är dags i Turin efter jul så finns inte Big Jump med i programmet. Men Tommy Rapp hoppas få chansen i framtiden. Antingen i halfpipe eller så om hoppgrenen får OS-status. För han har en drivkraft som kan rubba berg.  ? Att bli bäst, det är mitt största mål. Inte strukturerat Men många snowboardåkare brukar ju säga att de bara åker för att det är kul, inget annat.  ? Men det har jag ju på vägen och det är vad dom säger. Det är en annan sak vad dom tänker. Samtidigt konstaterar Tommy Rapp att det inte går att jämföra snowboardåkare med, till exempel, skidåkare. Det här handlar trots allt lite mer om just ? en livsstil. Här är träningen inte lika schemalagd som i de hårda konditionssporterna. Inget nötande med andra ord i hoppbacken.  ? Vi har ju aldrig haft det så strukturerat och på så sätt är det skillnad, det ska ju vara kul. Man åker ju inte om det blir tråkigt, säger Tommy Rapp som ändå kan ha viss förståelse att en mer elitinriktad träning kan vara skillnaden.  ? Det kanske är därför de som är bäst, verkligen är bäst. Malmfältens store snowboardstjärna bor i Malmberget, tävlar för Koskullskulle AIF och jobbar i Aitik-gruvan. En tillvaro han trivs alldeles förträffligt med. Det är också en anledning till att han aldrig har tagit det riktigt stora steget ut i världen tidigare.  ? Men jag måste ju leva på något också. Det är svårt att få det att gå ihop, man märker ju skillnaden mot de som kommer söderifrån. Inte behöver de jobba, de har sponsorer som hjälper dem. ? ... ett kärleksförhållande? Så ser det ut för Tommy Rapp i dag. Gruvarbetare halva året, den andra delen är vikt för snowboardsatsningen. Men han har en dröm.  ? Jag hoppas ju att jag ska kunna leva på det här, ett tag i varje fall. Det har alltid varit drömmen sedan jag var liten. För några år sedan var Tommy Rapp nära att skrota sina framtidsdrömmar. Sporten tog för mycket kraft, både ekonomiskt och tidsmässigt. Han ville helt enkelt lägga tid och pengar på annat. Under två säsonger låg snowboardsatsningen också nere på en riktigt låg nivå.  ? Det här är som ett kärleksförhållande, det har sin upp- och nergångar, förklarar Tommy Rapp.  ? Fast det här året har jag tänkt på det här hela sommaren, jag har varit riktigt peppad. Samtalet återgår sedan till hans förhållande till malmfälten. En relation som har varit kärleksfull i alla 21 år.  ? Det är ju många som har sagt: ?Äh, fy fan. Det här är ju det värsta som finns, jag måste flytta från den är hålan?. Men jag har aldrig sett det på det sättet, säger Tommy Rapp och fortsätter:  ? Sedan kan det väl vara så att man har rest så mycket och sett andra grejer, att det inte finns mycket som är bättre. Men visst finns det fördelar med tillvaron i kappsäck. Det konstaterar Tommy Rapp med ett leende.  ? Det är mycket folk som tycker att man är ?frän?. Först ska jobbet i Aitikgruvan göras. Några skift är kvar innan Tommy Rapp stämplar ut från gruvan för ett liv i ?brädans? tecken. Finns likheter ? trots allt Men trots de milsvida skillnaderna tycker han faktiskt att det finns vissa likheter mellan gruvjobbet och det glamourösa proffslivet. Något han förklarar med ett brett leende på läpparna.  ? Det är lika mycket galna människor här, helt klart. Det är det som gör att man trivs, det är så mycket roligt folk här. Men är det verkligen lika glamouröst att jobba nere i gruvan som att stå på någon cool krog i Österrike?  ? Nej, men då uppskattar man det mer. Men det är hårt att kunna säga till de andra att man är gruvarbetare (skratt). Tillvaron är i varje fall mycket bekvämare i dag för Tommy Rapp och de andra snowboardstjärnorna. Nu är det lyxiga hotell som gäller för dem.  ? Det där med ?lustiderna? har man kommit förbi, när man sov i pannrum och på alla möjliga platser. Man har sovit på de mest sjuka ställen ? men det vet inte morsan om, säger Tommy Rapp och skrattar. Han fortsätter:  ? Vi var inte så brydda då. Det är inte heller så noga med efterfesterna idag. Vi brukar sitta och spela TV-spel i stället.

Rapp byter skepnad

Gruvarbetare sedan i juni. Nu byter Tommy Rapp skepnad. I vinter handlar det om en tillvaro i säckiga snowboardbyxor och flärd - i stället för skitig gruvoverall.