OS är enormt.
För vissa är det deras enda chans att göra sig ett namn inom idrottsvärlden.
För andra är det scenen då de skriver in sitt namn i idrottshistorien för evigt.
För Henna Johansson från Gällivare var det första gången - och för henne kvalificerar inget av de ovan nämnda scenarion in.
21-åringen åkte till London med ett EM-guld färskt i minne.
- EM-finalen var som en dröm. Jag var tvungen att gå upp och titta på bilderna
dagen efter för att tro att det var sant, säger Henna Johansson när Kuriren träffar henne i hemstaden.
"Lite besviken"
För många av Sveriges OS-brottare var det inte första gången som de klev in i en brottarhall prydd med fem stora, färgglada ringar.
Vännerna Sofia Mattsson och Jenny Fransson hade redan fyra år tidigare tagit kampen mot världen i Peking.
De hade också berättat om OS-upplevelsen - om hur stort allting är, i alla avseenden.
Men så var det inte för Henna Johansson.
- Jag hade förväntat mig att allt skulle vara OS-influerat och att allt skulle vara jättehäftigt, de säger att det är svårt att koncentrera sig för att allting är så stort. Allt med OS-byn och matsalen. Men det var inte värsta grejen. Tjejerna har berättat för mig att hela staden var dekorerad i Peking-OS och allt var OS. Så var det inte riktigt i London. Jag är lite besviken. Jag fick aldrig se Usain Bolt, säger hon.
Promenerade med Bolt
En av OS stora snackisar var en bild som cirkulerade i världspressen.
De tre svenska handbollsspelarna Jamina Roberts, Isabelle Gulldén och Ulrika Ågren poserade med hela världens största friidrottare Usain Bolt, som samma kväll hade försvarat sitt OS-guld på 100 meter.
Men varken Henna Johansson eller hennes lagkamrater i det svenska brottningslandslaget fick chansen att bli internetkändisar med världens kanske mest profilstarke atlet.
- Nej, det blev aldrig så. Tyvärr, säger Gällivaretjejen.
- Sofia och Jenny sa att de hade promenerat med honom. Men de hade väl snarare gått bredvid honom på väg till matsalen eller hur det var.
Men Johansson kanske får chansen att göra det längre fram.
Hon är fortfarande bara 21 år.
- Jag känner att jag fortfarande går framåt. Jag är i mina bästa år nu för att
utvecklas, säger Johansson.
- Meritmässigt är de längre fram. Men nu har jag de bästa träningsåren. Det är nu jag kan köra på. Jag är mottaglig för träning.