Gällivares hjältinnor
I går kväll landade brottarmedaljörerna på hemmaplan.Trötta och sega efter resan - men med en dyrbar packning.VM-guldet och bronset vägde tungt.- Jag tror inte att jag har förstått att jag har tagit guld än men det är skönt att komma hem, sa Sofia Mattsson.
Inte om man ska tro på guldhjälten själv i alla fall.
- Nej, innan jag åkte dit tänkte jag ju att jag skulle ta medalj, sa Mattsson.
Trots att Gällivarebrotterskan fortfarande räknas som ungdom i ett år till och därför var yngre än sina motståndare gick hon in med stort självförtroende.
Var det inte kaxigt att gå in med inställningen att ta guld?
- Nej, det tycker jag inte. Har man väl blivit uttagen för att åka dit så är det bara att göra sitt, sa Mattsson.
Vistelsen i Guatemala City kunde dock ha börjat bättre för guldmedaljören. Dagarna innan mästerskapet drabbades hon av en mystisk smärta i armarna och då blev till och med Sofia Mattsson lite orolig.
- Det var oklart om jag kunde vara med. Jag hade jätteont och var lite nervös. Därför var det extra kul när det gick så bra, berättade Mattsson som började tveka över om hon kunde ro hem guldet.
- Inför den första matchen var jag nervös över hur det skulle gå. Men det lossnade och då kändes riktigt bra, sa hon.
När Gällivarebrottarna landade på svensk mark under gårdagen hade de en sammanlagd restid på 17 timmar i kroppen efter bland annat mellanlandningar i New York och Houston.
Det är nämligen en bra bit att resa till Guatemala City.
Det är också en bra bit att resa till Peking - dit Sofia Mattsson planerar att åka 2008.
- Det är ju OS 2008 och då skulle jag vilja vara med. Därför var det bra för mig att få tävla på en ny nivå. För att kunna vara med i OS måste man satsa hårt och det ska jag göra, sa hon.
OS-guld blir nästa mål alltså, men fram till dess får hon njuta av att vara världens bästa 48-kilosjunior.
Hur högt rankar du guldet?
- Det känns stort. Det här är min största framgång hittills, sa Mattsson.
Familjen Mattssons andra medaljör, Johanna, som tog VM-brons i 55 kilosklassen gladdes åt sin systers guldmedalj.
- Det var roligt för henne. Jag tänkte på hur det var för mig förra året när jag var i samma situation, sa Johanna Mattson som inte lyckades försvara sitt VM-guld från förra året.
Att ta bronsmedalj var ändå ingenting som hon kände någon riktig glädje över.
- Nej, jag är inte så nöjd egentligen. Det kändes inte så bra, jag hade hoppats på att ta mig till final i alla fall, sa Johanna Mattsson.
En förlust gjorde att hon missade finalchansen och tog sig via återkvalet till bronsmatchen.
- Om jag hade brottats som jag kunde så hade jag kunnat ta mig till final. Men jag vet inte vad det var, jag kände mig trött under matcherna, sa Johanna Mattsson som dock har lagt den värsta besvikelsen bakom sig.
- Nu i efterhand känns det ändå lite bättre, sa hon.
Så jobbar vi med nyheter