En mästerlig landning
I söndags kom de hem. Hanna Johansson och systrarna Sofia och Johanna Mattsson. På flygplatsen väntade familjerna, vännerna och klubbkamraterna.
HYLLADE. Sofia Mattsson, Hanna Johansson, Håkan Johansson och Johanna Mattsson på hemmaplan igen.
Foto: Kenth Bergmark
- Visst är vi en unik brottarförening. Mycket av framgångarna tror jag beror på att vi är som en stor familj. Vi har lagt upp allt själv. Sista året har vi ändrat mycket på upplägget. Till en början var det mycket egenintresse men nu spelar det ingen roll om det är dotter eller vem annan som helst. Hur långt kan de gå är funderingen nu. Men visst är det väldigt familjärt i klubben. Alla umgås dagligen, Vi har semestrar tillsammans. Och får man allt annat att fungera då fungerar det även sportsligt. Det är en sammansvetsad grupp, både ledare och tjejer. De har nu tränat 13 år tillsammans, säger han. - Och när alla umgås så är ingen guldmedaljör. Alla är lika värda. Det är som en familj. En stor del av framgångarna utgår nog från gemenskapen som finns runtomkring. Tränarfrågan nästa fokus
Kommande OS ska Gällivares brottardamer vara som bäst. Samtidigt ökar konkurrensen med dambrottning som OS-gren. Den ökande konkurrensen ställer också nya krav på tränaren. Jobbet kanske inte längre kan skötas som en fritidssyssla. - Vi vet att vi är bra. För oss själva har vi inte så mycket att bevisa men varje framgång är en ny morot. Det är så vi tar oss vidare. Vad var bra vad var dåligt? Hur fortsätter vi. Själv står jag vid ett vägskäl. Jag orkar inte vara tränare på heltid åt dem med ett heltidsjobb. Hur vi löser det vet vi inte idag. - Jag borde till exempel kunna vara med på de här resorna för att kunna utvärdera det bra och dåliga. I dag kan jag inte det, säger Håkan Johansson.
Så jobbar vi med nyheter