Videon är inte längre tillgänglig
Vincent Bouillard är hemma i korridorsrummet på Björkskatan igen. Inte i sin bästa form. Träningen har fått stå åt sidan inför Stadsmaran – i stället har han varit tilll Lofoten och upplevt Norges spektakulära landskap.
Det är nämligen så att utbytesåret i Luleå går mot sitt slut. I början av juni flyttar han hem till Frankrike igen och innan dess vill han passa på att uppleva det bästa Skandinavien har att erbjuda.
Hemma i Bouillards korridor bor en landsman och två svenska studenter. Men han har inte kommit till Sverige för att sitta och prata franska.
– Då hade jag ju kunnat bo var som helst. Jag vill ha det lokala, jag vill uppleva Skandinavien, säger han.
En väg in i lokalbefolkningens, Luleåbornas, dagliga rutiner har kommit genom löpningen. Han har mycket att tacka Lulekamraterna för, säger han.
– Det har varit väldigt bra för mig. Det har alltid varit någon som har frågat om jag vill komma med – till exempel att vara med och åka skidor, eller titta på basket och hockey.
Och klubben har så klart gett honom träningsmöjligheter. Två-tre gånger i veckan gruppträning, och resten sköter han på egen hand.
Men löpningen är inte som hemma i franska Annecy.
– Här springer de längre sträckor och förbereder sig för längre lopp i tävlingarna. Hemma brukar vi springa mycket kortare och fokusera mer på snabbhetsträningen.
Snabbt har det också gått när Vincent Bouillard har tävlat i Norrbotten.
Skinkloppet, Porsörundan och Vårloppet. Alla har slutat med seger för fransosen. Och i överlägsen stil. I Porsörundan slog han sitt personbästa över en mil. 34.37 är en imponerande tid.
– Det är konstigt, för jag är inte alls van vid att vinna tävlingar, säger han och funderar.
– Jag försöker komma på någon gång... nej, jag tror inte att jag har vunnit någon tävling tidigare.
Men då är det också hög nivå på löparna hemma i Annecy, en del tävlar faktiskt på nationell nivå.
Annecy är en stad intill Alperna med ungefär 125 000 invånare. Vincent Bouillard kommer emellertid från en by strax utanför, Marcellaz–Albanais.
– Det är inte ens 2 000 invånare där, så jag är en lantis. Men jag tyckte att det var glesbefolkat där hemma, fast det är ju rena tätbefolkningen jämfört med här.
Landskapet bjöd in till löpning, cykling, skidåkning. Det föll sig naturligt för Bouillard att börja springa i backarna.
– Jag har alltid idrottat på något sätt. Jag har till exempel utövat judo när jag var yngre. Fotboll är stort också när det är så nära till Lyon, men det intresset har minskat med åren för mig, säger han och skrattar till.
– Det är tur att min pappa inte hör det här. Han är stort fan till Lyon.
Hur blir det att åka hem igen snart?
– Det blir nog konstigt. Det här har varit ett år rikt på erfarenheter.
Vad tar du med dig hem?
– Jag har mött många olika människor och försökt upptäcka ”det svenska”. Bäst har nog olika utflkyter varit, till Kebnekaise, till Norge... och att köra mil efter mil utan att se annat än skog.
Stadsmaran då? På lördag gör ju Vincent Bouillard sin sista tävling innan han lämnar landet. Han kommer springa Ferruform-milen.
– Jag gillar ju inte den här sträckan egentligen, det är för långt. Men Porsörundan var riktigt rolig med kurvor och backar. Då slog jag mitt personbästa och jag hoppas kunna slå det om vädret blir bra. Under 34 minuter vore bra.