De sätter gemenskapen i första rummet när de laddar hårt inför ett av årets två stora mål, Lidingöloppet. Det andra är Vasaloppet i mars.
Med värme och engagemang försöker de stötta varandra till att hela tiden utvecklas både som löpare och skidåkare.
– Vi vill att alla ska trivas och känna sig lika viktiga, oberoende av nivå, vilket inte är så vanligt bland killar, säger Luleguttenes skapare norrmannen Per-Anders Breistrand.
Men spännvidden är stor i gänget. Från riktigt löpstarka, till hängivna motionärer, vilket märktes tydligt när Norrbottens-Kuriren nyligen besökte ”guttarnas” gemensamma kvällsträning på Ormberget.
De kör ett löptest inför Lidingöloppet i den småkalla kvällen och jag slås av att alla löpare som går i mål står kvar vid målportalen. Med beröm och hetsande glada tillrop lyfter de fram alla löpare, som inte är lika snabba i fötterna, att förbättra sina tider på 5,2-kilometersslingan.
Mycket trevligt att skåda.
Luleguttarna, som överallt väcker stor uppmärksamhet med sina klatschigt lysande mössor och tröjor, består av en brokig skara från olika miljöer.
Det var 2012 som norrmannen Per-Anders Breistrand från Trondheim fick idén till Luleguttene.
– Jag och några jobbarkompisar hade en bowlingkväll och då sa någon, att du ”P-A ”, som varit elitidrottare och är norsk, kan väl dra igång något, och på den vägen är det.
Men varför heter ni Luleguttene?
– Inte så svårt egentligen. Jag är norsk och vi har har ett gäng glada killar, guttar, i gänget, som bor i Luleå.
Per-Anders, 40 år och tvåbarnsfar, har en fin idrottsbakgrund, men höll upp i 15 år. Dessförinnan var han både norsk juniormästare och norsk militärmästare på skidor, vilket imponerar.
Sedan tog officersjobbet och senare bankjobb i Luleå (dit han kom 2011) över, och idrottskarriären stannade upp.
Med Luleguttene har glädjen återvänt.
– Underbart att få tillhöra det här glada gänget, säger Per-Anders som klockar löptiderna på Ormberget.
– Löpstyrkan är ju mätbar och vi kör tester då och då på 5,2-kilometersslingan, fortsätter P-A som själv har löprekordet på distansen med tiden 17,47.
En tid som klubbens bäste löpare i dag, Peter Fredriksson, hotade rejält och bara var tio sekunder bakom i löptesten.
Formtoppningen är viktig inför Lidingöloppet nästa helg, dit 20-talet Luleguttar åker och bor på samma hotell.
– Den sociala samvaron är enormt viktig för oss. Att tävla, och sedan ta en öl och äta gott tillsammans betyder så mycket. Det ska vara ett leende mitt i allvaret, och vi ser att andra föreningar märker att vi har kul.
Per-Anders Breistrand ska springa på Lidingö i år, men ryser kring debuten för två år sedan, då han klarade medaljtiden 2.15, men hade en värkande kropp två månader efteråt.
Koskullskullegrabben Fredrik Jakobsson, tvåa i testloppet, har varit svensk landslagsman i nordisk kombination (backhoppning och längdskidor) fram till 2004. Året innan tävlade han också i världscupen, och inte minst i VM i Val di Fiemme 2003.
– Där var jag i bra form, och var topp-15 i provomgången, men i tävlingen gick det dåligt och jag blev 41:a, minns Fredrik som under karriären tävlade för Sverige men tränade med det norska landslaget, där de bästa fortfarande tillhör världseliten.
2004 slutade han, flyttade till Luleå, pluggade till civilekonom och blev pappa till sin dotter Elodi, 4 år.
– Utbildning och jobb krävde mycket. I fjol fick jag kontakt med Luleguttene och då har löp- och skidglädjen kommit tillbaka, berättar Fredrik som i sitt första löprace på Ormberget i fjol sprang milen på 42 minuter.
Nu är han vassare och gick högt med 36.19 i Hamnmilen. Han sprang också Lidingöloppet i fjol och tog medalj på tiden 2.14,3.
– I år siktar jag på tio minuter bättre, säger Fredrik som sprang så lätt och fint i testloppet på Ormberget.
En profil i Luleguttene är också hejaklacksledaren och vice ordföranden i Luleå Fans, Toyne Ringwald, 48, som under sina uppväxtår i Bodträskfors inte alls gillade att springa.
– Nää, löpning var förbannat tråkigt. Jag sprang hellre efter en boll i någon form. När jag kom med i Luleguttene blev allt roligt igen, säger Toyne som dock tvingas avstå årets Lidingölopp eftersom det krockar med Luleå Hockeys back to back-matcher mot Skellefteå.
– De kan jag bara inte avstå, säger Toyne.
Däremot tänker han förbereda sig väl och åka Vasaloppet 2016, som han genomförde för första gången för två år sedan trots en ögonskada.
Och i fjol bröt han Vasaloppet på grund av mardrömsföret.
– Det var sjukt tråkigt att åka, och jag hade inget att bevisa. Men i samma ögonblick som jag klev av ångrade jag mig. Till våren vill jag ha revansch, slutar Ringwald.
En glad Lulegutt.