Barnen strömmade till under uppvärmningen utanför Folkets hus. Musiken pumpade och de unga löparna hoppade i takt med hjälp av deras instruktörer. Perfekt uppvärvmning inför Barnruset.
500 meter var längden. En snabb runda genom centrum i Kalix.
Och starten han knappt gå färdigt innan täten var framme på slutrakan.
Edwin Karlsson hade sprungit snabbt. För trots en trög start, eller snabba motståndare, var han i ledning.
– Jag sprang om här på slutet, säger han och pekar mot kurvan in mot Folkets hus.
Och det räckte hela vägen...
I mål gick Karlsson in första av alla.
– Jag sprang allt vad jag kunde, säger han och pustar tungt.
– Nu är jag trött.
Du måste ha sprungit mycket innan, va?
– Ja, det har jag.
Då kom tävlingsledaren Bengt Ek och flikar in samtidigt som han sätter sin hand på Edwin Karlssons axel:
– Det här är en duktig kille.
Två andra som tävlade var systrarna Pekkala – Elsa och Alma.
Elsa tuggade på sin varmkorv och verkade bra nöjd efter loppet. Alma däremot hade gärna sprungit längre.
– Mycket längre. Jag hade kunnat springa ända till Island!