Armand Duplantis mäktiga världsrekord på 6,25 i OS-finalen i Paris. Visst hade Joel Marklund en ganska bra plats för att se hoppet?
Klockan är 22.18 och det kokar på Stade de France i Paris den här varma tisdagen i början av augusti.
Armand Duplantis har redan säkrat sitt OS-guld. Nu står han på ansatsbanan och klappar i gång publiken.
Joel Marklund från Boden, som både jobbar för och är en av delägarna i Bildbyrån, sitter bredvid stavhoppsmattan och är redo för det sista som ska hända.
Det återstår bara ett hopp. Mondos tredje försök på världsrekordhöjden 6,25.
Allt annat den här friidrottskvällen är slut. 70 000 åskådare på läktarna och miljoner runt om i världen fokuserar på Duplantis.
– Det gjorde ju att inramningen blev väldigt högljudd och väldigt spektakulär. Att alla verkligen kollade på varje hopp och levde sig in i det. Och det tillförde verkligen någonting till kvällen. Det gjorde att det blev en magisk stämning, säger Joel Marklund.
Fotografen tror inte på ett nytt världsrekord.
– Nej och jag har ändå varit med flera gånger när han har gjort försök på världsrekord. När han inte har klarat sista hoppet. Och jag kände också ”nej, nu gör han väl inte det”. Jag har sett det flera gånger. Men han är den typen av kille som får energi av de här utmaningarna. Jag tror att han gör väldigt mycket av det också.
Resten vet ni.
Duplantis flyger över 6,25. Jublar som besatt och springer snabbt bort mot flickvännen Desiré Inglander på läktaren och kysser henne.
Då är Joel Marklund helt inne i sin bubbla för att ta bästa möjliga bilder på innerplan i Paris.
– I det här fallet var han så glad att han sprang rakt över mig. Vi var en klunga som sprang efter honom. Jag hade placerat två av mina kollegor precis under där flickvännen Desiré satt och även där familjen satt, säger Marklund och fortsätter:
– Vi hade tänkt strategiskt att det här kommer att hända och han kommer att reagera på det här sättet. Och han gjorde på det sättet som vi hade planerat. Så som team har vi de bilderna från alla vinklar. Det tycker jag är ganska viktigt ändå i att föra fram att det jag håller på med ofta är ett stort lagarbete.
Johanna Säll och norrmannen Vegard Grött är kollegorna som ser till att ta bilder från de andra vinklarna.
– Det är inte det viktigaste att jag måste ha den bästa bilden. När vi gör de här stora evenemangen sätter jag en plan för var vi ska vara. Utifrån den planen så är det att vi har de bästa bilderna på alla de olika positionerna.
Joel Marklund stannar upp och får upp ett minne till.
– Men bara för att säga hur mycket jag sprang efter och med honom där: jag var helt svettig efter det. Det bara rann utmed kroppen. Jag sa det till honom också när han var klar: ”du fick mig verkligen att springa ikväll”. Och det hade att göra med att han var så glad. Han var runt på hela arenan och det var väldigt varmt den kvällen.
Vad sa han när du sa det?
– Han skrattade bara.
Armand Duplantis jublar tillsammans med sin familj efter den magiska finalen i Paris.
När allt händer på ett stort sportevenemang säger Marklund att han bara jobbar efter instinkt.
– Man kan inte uppleva det som en åskådare. Jag brukar säga att det är lika mycket tävlan för oss fotografer som för atleterna. Vi tävlar alltid om att ta de bästa bilderna. Jag har ett enormt fokus på det jag gör, det är som att sätta skygglappar på en häst.
Bildbyrån har mediakunder över hela världen och bilderna måste i väg snabbt. Joel Marklund efterbehandlar inte bilderna själv.
– I dag måste det gå så pass fort. Vi skickar bilder live från kamerorna bara några sekunder efter att de är tagna, till bildredaktörer som sitter och redigerar bilderna och skickar ut dem, säger Marklund och fortsätter:
– När Mondo vinner och slår världsrekord, då ligger den bilden tillgänglig för våra kunder kanske inom en minut från att det har hänt. Det är ett otroligt snabbt arbetsflöde där man också måste veta vad man ska skicka i väg. Vilken är den bästa bilden och kunna ta det beslutet inom loppet av en sekund. Medan det att du fortfarande springer efter Mondo och han jublar. I det skedet måste jag veta vad jag har tagit för bilder och snabbt kunna gå tillbaka till dem och skicka i väg dem.
Hur många kameror använde du på Mondos guldkväll?
– Jag har alltid tre kameror på mig själv och några fjärrstyrda. I det här fallet hade jag i gång en sju kameror på olika vinklar som täcker in olika delar av fritidsstadion. Det kan vara någon som är över målgången och kanske över de olympiska ringarna. Sen hade vi en kamera över längdhoppsgropen och vi hade vi en kamera ovanför stavhoppet i taket.
Här är Joel Marklund på plats i simarenan i Paris för att förbereda sina kameror inför ett simpass.
Det blev en lång kväll på Stade de France för Mondo Duplantis efter OS-guldet och världsrekordet. Och Joel Marklund var kvar lika länge.
– Det kändes som att det tog jättelång tid när han sprang runt där. Men när han gjorde det så var det ändå inte klart. Då gick jag i väg och tänkte att nu är allting över. Men helt plötsligt dök kungen och drottningen upp. Då fick jag springa till andra sidan planen igen, säger Marklund och fortsätter:
– Och sen jag tog också en bild på honom och hans föräldrar inne på planen efteråt när han var klar med all media. Och det är också en historia i sig. Han vill ju ingenting annat än ifrån arenan. Han har inte ätit. Han är otroligt trött och så ska vi släpa ut honom för en sista bild. Men jag vet att han uppskattar det ändå i efterhand och familjen tycker det är kul. Vi lyckades få in både föräldrarna och mamma Helena kysser honom på kinden. Det blev en jättefin bild på dem.
Kan du ranka hur häftig Mondos guldkväll är jämfört med andra stora grejer du har bevakat?
– Åh, det är svårt. Jag tror ändå att (Usain) Bolts 100 och 200 i första OS:et (Peking 2008). Det är nog topp 1. Och sen tror jag nästan att Sarah Sjöströms guld i Rio är topp 2. Jag skulle säga att det kanske är topp tre. Om man inte tänker för mycket, haha.
Stadion är nästan helt tom, så när som på funktionärer och några arbetande journalister. Då får Joel Marklund ut Mondo Duplantis och föräldrarna Greg och Helena på arenan igen för att ta den här fina bilden.