Sture Wiklund, ordförande i domarkommittén, sa i den första delen av denna Sommarserie att domare med ett förflutet som fotbollsspelare var det som man helst ville få in. Eva Svärdsudd från Piteå passades väl in på den beskrivningen när hon tog sitt första steg som domare. Hon hade slutat spela fotboll i samband med sin första graviditet, men det krävdes en del list för att få in henne på banan som domare.
– Det var långt ifrån självklart att jag skulle börja döma, men min svärfar (Johnny Johansson ordförande i Piteå Domarklubb) ”lurade” in mig. På den vägen är det och nu gör jag det för att jag tycker det är roligt, säger Svärdsudd.
Hon har precis kommit hem från en resa till Spanien där hon var en av domarna i en stor ungdomscup. Hon beskriver upplevelsen som en aning udda.
– Det var en upplevelse och något helt annat än att döma här i Sverige. Det var så mycket grejer som ungdomarna hade för sig. De maskade ideligen och spelade skadade för att fördröja tiden. Sedan så var de inte heller vana vid att det var en tjej som dömde.
Möjligheten till Spanienresan dök upp sedan hon tilldelats ett stipendium under Piteå Summer Games.
– Stipendiet var vikt för unga och lovande, men jag är ju inte ung längre så jag är väl lovande då, skrattar Svärdsudd.
I dag så dömer Eva Svärdsudd i damettan och har gjort testmatcher i herrfyran. Det är också inom herrfotbollen som hon vill fortsätta att utvecklas.
– Herrarna är tuffare och roligare att döma. Det känns som en ännu större utmaning med herrfotboll och min coach Sara Romell triggade mig till att gå den senaste kursen i Stockholm och jag ångrar inte att jag valde att gå kursen.
Hon har dömt fotboll i sex år och hon kan inte på rak hand minnas någon händelse som gjort henne tveksam till att fortsätta. Det värsta som hon har varit med om var när hon tillsammans med Sara Winnikka dömde en match mellan Assi och Umeå Södra.
– Jag var ad (assisterande domare) i matchen där spelare från Assi attackerade huvuddomaren (Sara Winnikka) i efterhand på sociala medier. Jag var ju inte utsatt, men det kändes inte bra.
Matchen som Svärdsudd refererar till var en match som spelades 2012 där Assi efter att ha haft ledningen tappade matchen. Sara Winnikka fick efter det utstå kraftig kritik av spelarna i Assi och det mesta utspelade sig i sociala medier.
Tycker du att förbundet är bra på att vägleda er domare?
– Jo då, förbundet är bra på att fånga upp problemen och vi får veta på kurserna att vi inte ska gå på krogen dagen innan match eller skriva om matcherna vi har dömt på sociala medier. Givetvis ska du kunna vara en privatperson, men det är viktigt att du tänker efter innan du hamnar i någon utsatt position, säger Svärdsudd.
Skulle du ge tipset till någon som slutar spela att bli domare?
– Jo absolut. Det är fantastiskt att vara i domarfamiljen om vi kan kalla det så och jag trivs fantastiskt bra. Känslan när du har gjort en bra match är lika tillfredsställande om inte mer som domare. När du får erkännandet av lagen eller någon observatör så känns det riktigt bra.
Eva Svärdsudd anser också att det är minst lika viktigt för en domare som för en fotbollsspelare med förebilder.
– Det är viktigt att unga domare ser att det är möjligt att ta sig så långt som Jonas Eriksson har gjort trots att han kommer från Norrbotten. Men det är faktiskt så att vi springer på samma sätt som Jonas och vi dömer utifrån samma regelbok, men givetvis finns det mycket vi kan lära utifrån de stora domarna.
Även om hon hyllar uppdraget att döma så anser hon att det fortfarande finns saker som hade kunnat vara bättre.
– Du är ganska så själv som domare. I början kanske jag hade velat ha mera stöd, men i dag känns det inte lika nödvändigt, säger Svärdsudd och fyller på med.
– Att vara domare kräver skinn på näsan annars klarar du dig inte.