Inget av lagen hade knappt haft en chans fram till den 21:a minuten.
Då kom den som en blixt från klar himmel – den första chansen och matchens enda mål.
Efter slarv i Piteås försvar kunde Anna Ahlstrand sätta Kopparberg/Göteborgs ledningsmål.
Piteå hade inte lyckats etablera mycket anfallsspel, men målet i baken blev ingen morot för Piteå.
Hemmalaget hade förtvivlat svårt att etablera något spel och släppte gång på gång igenom Göteborg. Och om det inte varit för Hilda Carlén i Piteås mål kunde siffrorna varit större.
– Anfallsspelet var inte alls oss. Det var jättekonstigt. Det är inte bara en spelare, det är hela laget. Är vi rädda? Är vi för fega? Är det för mycket publik? Man känner inte så personligt, men att det kan ha varit så för laget, säger yttermittfältaren June Pedersen.
Norskan låg dock bakom Piteås främsta chanser.
Med hennes känsliga vänsterfot skapade hon några av matchens hetaste chanser på fasta situationer. Men inget som resulterade i mål.
– Hörnorna var ju riktigt nära mål och frisparken sätter jag ju nio av tio, men det där djävulskapet… fan, skit.
June Pedersen står efter matchen halvt hängande över ett staket och ser förkrossad ut.
– Det var länge sedan man var så här arg. Men det kanske är för att man gör världens sämsta match. Då blir det så här.
För det har var en match som Piteå skulle vinna. De skulle en gång för alla ta död på Göteborgsspöket.
Det hårdsatsande västkust-laget har nämligen aldrig förlorat mot Piteå, men inför matchen parkerade de bakom norrbottningen i tabellen.
– Vi visste att de var det enda laget som vi inte tagit poäng mot och vi ville ju så gärna. Vi sa innan att: ”Nu jävlar”. Det var bensin för oss. Men vi kanske ville för mycket.
Förlusten gjorde att Piteå släppte Göteborg förbi sig i tabellen, där de nu ligger på en sjätte plats.
– Det kommer att bli en sömnlös natt. Jag kommer spela om matchen i huvudet, säger Pedersen.