En dryg vecka har gått sedan Piteå IF:s premiärseger över den tippade topplaget Linköpings FC.
Norrbottningen vann med 1–0 efter storspel från målvakten Hilda Carlén. Nyförvärvet från Hammarby var omutlig mellan stolparna och stod för flertalet högklassiga räddningar. Bland annat rånade hon FridolinaRolfö på två givna mål och hon toppade insatsen med en jätteräddning på Renée Slegers pangträff från straffområdeslinjen.
– Det var riktigt kul att få göra en bra match inför sin nya hemmapublik (1.049 åskådare). Det är kanske inte så många som har sett mig tidigare och då är det extra kul att prestera, säger Hilda Carlén om sin insats på LF Arena den 13 april.
– Jag gör en toppmatch – det är så bra jag kan vara. Att det kommer en sån match i premiären är kanske lite tur, men riktigt skönt.
Carlén menar att premiärsegern har stärkt Piteåspelarnas självförtroende ordentligt inför tisdagens bortamöte med Umeå IK. Intensiteten på träningarna har skruvats upp lite extra i och med kanonstarten.
– Vi har tränat riktigt bra. Att vi slår ett topptippat lag är riktigt bra inför fortsättningen och nu försöker vi glömma premiären och blickar framåt i stället, säger hon.
Hilda Carlén har visserligen presenterat sig på fotbollsplanen. Men för den breda massan är hon troligen ett ganska anonymt namn.
Vem är du?
– (Skratt) En glad tjej med bred skånska som har en bra vinnarskalle – jag tycker inte om att förlora.
Var har du fått det ifrån?
– Förmodligen från min pappa.
De flesta vet nog vem hennes far är. Pappa heter Per Carlén och är före detta handbollsspelare i det framgångsrika svenska landslaget som skördade stora framgångar under 1980- och 1990-talet.
Genom åren har hon ofta benämnts som Per Carléns dotter.
– Det går bra, inget problem – jag är van (skratt).
Men du har alltid blivit förknippad med din pappa?
– Jo, den största frågan är nog: "Varför valde du fotbollen före handbollen?". Sen är det väl mer min bror (Oscar) som har blivit jämförd med pappa eftersom han spelar handboll.
– Det är klart jag har fått mycket från honom (Per) och även mamma (Margareta) som också har gjort landskamper. Jag får nog tacka båda två för mina gener, bollkänsla och styrka.
Varför och när valde du fotboll?
– Jag var i 15–16 årsåldern och var på landslagsläger i båda sporterna. Samlingarna började krocka och då var det bara att välja. I den vevan hade Malmö just kontaktat mig och det kunde jag inte riktigt säga nej till – då blev det fotboll.
Valde du rätt sport?
– Klart det känns rätt även om jag är nyfiken på hur det hade gått om jag hade satsat på handbollen.
Var du målvakt där också?
– Nej, jag var faktiskt mittnia (spelfördelare).
Har det hjälpt dig som fotbollsspelare?
– Klart jag har fått mycket hjälp från handbollen. Jag har alltid haft ett bra utkast och ett bra grepp. Spelet med fötterna har jag eftersom jag var utespelare fram till jag var 13 år.