Det var i februari i år som Norrbottensfotbollen fick glädjebeskedet.
Två spelare från länet blev uttagna till landslagslägret på Bosön – Linnea Selberg, Piteå och Johanna Antti, Alvik, fick äran att vara med och slåss om en blågul tröja till kommande matcher.
För Johanna Antti gick det så småningom ännu längre än så.
I mars kallade förbundskaptenen Victoria Sandell Svensson in 16-åriga Luleåbon till en turnering i England.
– Det var Kenth (Wärja) som sa: "Grattis, du har kommit med i landslaget." Jag fattade ingenting. Men sen fick jag ett mejl också, berättar Johanna Antti.
Och det är inte konstigt att det var förvånande. För det har gått fort för den talangfulle vänstermittfältaren som nu har en fast plats i Alviks division 1-lag.
– Jag spelade först i länslaget med 99:orna. Sen började jag med 98:orna. Och så gick det bra för mig och landslagsledningen var där och tittade. Allt gick så jäkla fort.
Landslagsdebuten lät sig dock inte dröja länge – hon blev direkt uttagen till spel under turneringen i Burton upon Trent.
Hur stort var det?
– Det var häftigt. Vi mötte ju Frankrike, England och Schweiz. Jag fick spela mot Frankrike, men då skadade jag ryggen sen.
Hur var landslagsdebuten?
– Jag var så himla nervös. Jag har nog inte varit så nervös någonsin innan. Men att få stå där och sjunga nationalsången... det var häftigt.
Man skulle nu kunna tro att Johanna Antti har vägen banad för sig. Att hon nu har satt upp klara delmål: "Om två år ska jag spela i allsvenskan, om fem år i landslaget och sen utlandsproffs". Nej, så är det inte. Faktum är att hon vet inte ens om hon kommer spela fotboll länge till.
När Kuriren möter upp Antti är det en träningsfri dag, men hon ska ändå till gymmet. Ambitiöst.
– Det måste man ju vara om man ska bli något.
Vad ska du bli?
– Läkare funderar jag på, men jag vet inte säkert än.
Inom fotbollen då?
– Jag vet inte, jag vet inte ens om jag kommer spela så himla länge.
Hur länge kommer du spela?
– Jag vet inte. Det kan ju ändras fort, men just nu gillar jag att spela och så länge jag tycker det är kul kommer jag spela. Men jag har inte satt upp några direkta mål, så där. När jag var liten sa jag att jag vill spela i allsvenskan en dag och det målet är väl kvar. Och att få spela i landslaget.
Bland ungdomar är det långt ifrån ovanligt att det mesta kretsar kring sporten. Att sitta på helgerna och se flera matcher och att bjuda över kompisarna och spela Fifa på sitt TV-spel. Men Johanna Antti är långt ifrån sådan. Faktiskt helt tvärtom. Utanför planen håller hon sig så långt borta från fotbollen som möjligt.
– Ska jag var ärlig ser jag aldrig fotboll. Alla kompisar och tränare tycker jag är konstig som aldrig ser fotboll, men jag gör inte det.
Alla andra gör det?
– Ja, de hejar på lag och ser champions league och sånt. Jag vet att Messi och Cristiano Ronaldo och nån är bra, men det är typ allt jag vet. Jag kan mer om hockey.
Hur mycket fotboll ser du, då?
– Det är väl om det är VM och Sverige spelar eller när det är final.
Att spela är bättre?
– Spela är skitkul.