2009 fick den assisterande tränaren Fredrik Waara snabbt hoppa på ett större uppdrag i IFK Luleå när dåvarande huvudtränaren Per Nyström Jensen hoppade av under säsongen.
Då trodde han inte att sejouren som huvudtränare skulle bli åtta år lång.
– Men jag har älskat jobbet varenda träning. Inte varenda söndag på Arlanda efter bortamatcher, men definitivt varje träning, säger Fredrik Waara.
Sportredaktionen möter upp IFK Luleå-tränaren på ett kafé i centrala Luleå.
Dagarna som huvudtränare börjar räknas ned.
På torsdag blir det sista matchen med gänget hemma mot Sollentuna – och på lördag växlar han över till Per Nyström Jensen, som återigen blir huvudtränare.
Förhoppningen var att hans ersättare skulle vara med och leda laget redan på torsdag, men han befinner sig på semester och kommer hem först på fredag.
För Fredrik Waaras del väntar ett nytt uppdrag inom klubben som ansvarig för ungdomssatsningen. Kontraktet, som annars hade gått ut efter den här säsongen, är förlängt till 2019 och redan nästa vecka blir det skarpt läge när han följer klubbens 02:or på Gothia Cup.
– Det känns jättebra. Självklart känns det lite taskigt att lämna mitt under säsongen, men det känns bra att få jobba i IFK två år till, säger Waara som kommer behålla sin tjänst som lärare på fotbollsgymnasiet.
– Sen känns det bra att Jensen kommer in. Då vet jag att jag lämnar över i goda händer. Han är oerhört engagerad och väl förberedd. Det hade varit jobbigare att lämna över till någon som jag inte tror på och som står för något helt annat.
Ingen dramatik bakom beskedet?
– Absolut ingen dramatik. Det är klart att det har varit turbulent i samband med (Daniel) Kaléns försvinnande och det blir tråkigt för mig att lämna spelarna. Men jag har sagt för länge sedan att jag vill jobba med sådana bitar. Samtidigt är föreningen smart och hoppas få in ny energi i gruppen, de hoppas på en win-win. Hade jag satt mig på tvären hade jag nog fått jobba till säsongens slut.
Har du någon gång under säsongen tänkt att det var läge att låta någon annan ta över?
– Nej, jag är inte sån som person och jag har sagt till spelarna hela säsongen att vi kommer få kriga därnere och att vi måste ha alla på banan. Det har vi inte haft. Jag har bara haft ett krav på spelarna och det är att de ska ge sitt yttersta och det tycker jag de flesta har gjort.
Ångrar du något?
– Nej, jag kan inte ångra något. Klart man tittar i efterhand och ser att man skulle ha gjort det bytet eller sparat den spelaren på träning. Men jag utgår ifrån att man har gjort det man har kunnat – sen kanske man har tagit fel beslut. På samma vis har spelarna gjort sitt på matcherna, men är Akropolis det bättre laget är det bara att gratulera.
När kom första frågan om du kunde tänka dig den här rollen?
– När jag hörde om Daniel (Kalén) första gången. Då pratade jag lite framtid med Nicklas (Larsson, ordförande) och hörde att han hade liknande tankar som mig. Redan då sa jag att jag var intresserad av en sådan roll i framtiden.
Apropå Kalén, hur ser du på att han tvingades lämna?
– Klart det är tråkigt, men samtidigt förståeligt. Vad ska man göra om det inte finns pengar? Jag tror det är en rent ekonomisk fråga. Det var dock ganska tryckt stämning på träningen när det meddelades.
Vad har du för vision med ditt nya uppdrag?
– Jag tror, eller vet, att vi måste börja träna bättre i ungdomsfotbollen. Man kan vara en dag i Arcushallen och bli lite beklämd att se ungdomslagen mest stå i kö och inte spela så mycket fotboll. Såna saker måste vi komma bort ifrån om vi ska närma oss resten av Sverige. Vi måste få fram fler spelare från Luleå. Det är inte hållbart att ställa ett lag i mars som sedan visar sig för dyrt så att vi går back.
Och där blir ditt nya mål att se till så att halva A-lagstruppen kommer från din ungdomsverksamhet.
– Precis. Men det förstår Nicklas också att det inte sker på två år. Det tar många år av bra arbete, men jag tror det är enda vägen. Vi måste utbilda tränare och titta på deras träningar så att de lever upp till det vi har kommit överens om.
– Det är inte lätt som ungdomstränare att komma från ett heltidsjobb och inte veta hur många som är på träningen. Vad gör de då? Jo, det de själva varit med om för 25 år sedan. Det är tur att utvecklingen går framåt och vi måste hjälpa på vägen med att ge fler övningar som liknar det som är i spelet – inte bara ha övningar för övningens skull.
Fredrik Waara tror också att det är viktigt att kunna behålla talangerna i bra ungdomsverksamheter.
– Vi ska inte sätta unga spelare i division 3-miljö. Matcherna är såklart jättebra, men inte själva träningsmiljön. Det är inte så många i division 3 som vill bli elitspelare och då är det bättre att ha kvar dessa i sin egen ungdomsverksamhet. Någonstans hoppas jag att vi kan samlas i Luleå och bestämma att de bästa ungdomarna ska vara i IFK. Att vi får Notviken, Baik och alla andra lag att släppa sina 16-17-åringar som vill mycket med sin fotboll till IFK och fotbollsgymnasiet. Om fem spelare som går ut fotbollsgym kommer in i A-laget är det jättebra, men då är det 15 till som ska ut i andra föreningar. Jag hoppas man kan se vinsten i det och inte konkurrensen.
Är det ett problem idag?
– Lite, men jag tycker klimatet mellan föreningarna har blivit bättre. Jag har exempelvis jättebra kontakt med André Bylund och Linus Sundström i Notviken som lånar spelare till oss när vi behöver till våra träningar.
Vad tror du om resten av säsongen för IFK Luleå i division 1?
– Spelarna har verkligen ingen press på sig att leverera. Tetteh (Komey) kan bli oerhört viktig i höst, med honom i högform hade vi kunnat vinna mot Akropolis. Sen tycker jag att vi har seriens bästa målvakt och mittback i form av Vladimir Sudar och Emil Johansson.
Vad skulle en degradering till division 2 innebära för framtiden?
– Tråkigt för fotbollen häruppe, men senaste tiden har det varit för dyra trupper i IFK och det är den krassa verkligheten. Ska vi ha en billigare trupp kan man kanske inte förvänta sig att man ska spela i division 1 heller. Jag hoppas och tror att vi kan bygga upp IFK på nytt. Sen om det är i division 1 eller division 2 får inte vara avgörande. Vi är hellre i division 1, men får inte lägga oss ner och dö om vi åker ut.