Det var efter lunchen inför det damallsvenska mötet som Piteå IF:s lagkapten Josefin Johansson kände att nåt var fel.
– Kroppen reagerade, jag fick ont i magen och tog en allergitablett, säger hon.
Det blev bättre och Josefin kunde vara med på uppvärmningen inför den viktiga bortamatchen.
– Jag värmde upp och det kändes helt okej, jag tänkte inte på det som hänt.
Men på väg in tillbaka till omklädningsrummet brast det.
– Jag fick stanna av och kände att nåt var fel i ansiktet. Därifrån gick det snabbt.
Några gånger tidigare i livet har Josefin Johansson fått allergiska reaktioner med sjukhusbesök som följd. Nu anade hon nåt liknande.
– Jag sa till Stellan (tränare Carlsson) att det här går inte, nåt är på väg.
PIF kontaktade matchläkaren som snabbt var på plats hos Josefin. Och ambulans tillkallades.
– Jag började svälla upp och kände stickningar i mun och svalg, blev matt i kroppen. Jag fick nässelfeber, det kliade över hela kroppen och jag fick kramp i magen.
Josefin har alltid med sig en spruta mot allergi på resorna om kris skulle uppstå.
– Jag fick bra hjälp av alla på plats och fick adrenalinsprutan innan ambulansen kom.
Allergichocken var obehaglig och paniken kom. Samtidigt kände hon stödet från läkare och lagkamrater.
– Jag är tacksam över att det alltid finns matchläkare i damallsvenskan nu, det gjorde det inte för några år sedan. Så det hände faktiskt på ett bra ställe och när jag visste att ambulansen var på väg blev jag lugnare, det hjälpte.
Situationen blev förstås chockartad för laget som fick se Josefin åka iväg i ambulans istället för att spela. Men matchen genomfördes som vanligt.
– Det var förstås en väldigt speciell situation, så jag är otroligt imponerad över hur tjejerna kunde genomföra matchen. Det visar på en trygghet i truppen med tanke på hur de agerar när något oförutsett händer.
Josefin vilade ut på Danderyds sjukhus medan hennes lag mötte AIK.
– Under tiden gick svullnaden ner och det blev ganska lugnt i kroppen. I halvtid kunde jag slå på telefonen och se "highlights" från första halvlek. Vi hade bra med chanser så det gjorde mig lugn, säger hon och fortsätter:
– Sedan kunde jag sporadiskt följa andra halvlek, men i 89:e minuten tog batteriet slut... det kanske var lika bra, säger hon med skratt.
PIF kunde rida ut de sista spännande minuterna och lämnade planen med tre oerhört viktiga poäng. Och Josefin kunde flyga hem med laget efter all dramatik.
– Jag var kvar på sjukhuset i några timmar innan vi kom överens om att jag kunde åka hem.
Trots den obehagliga upplevelsen vill Josefin inte lasta restaurangen.
– De har säkert gjort allt i sin makt och det var inga nötter i maten. Men det är klart att det kan finnas spår ändå. Ibland krävs så lite för att bägaren ska rinna över.
Dagen efter match kände sig Josefin överkörd och trött. Men när vi ringer upp henne tisdag förmiddag var det bättre.
– Ja, idag är jag piggare och har fått mer energi och har pratat med läkare här hemma.
Hon vill återgå till träning så fort som möjligt, men inte förrän 26 september är nästa match.
– Jag ska börja lugnt och känna mig för. Det är en bra vecka då vi har ledigt några dagar så det är skönt, jag behöver inte stressa, säger Josefin och andas ut.