De träffas i en korridor på Påskbergsvallen tjugo minuter efter att matchen är slut. Kirunakompisarna från förr och nu. Pär Asp har suttit på bänken när hans Varberg slagit Jonas Lanttos Gefle med 2–0 i superettans omstart.
Vi går ut på löparbanorna vid matchplanen och kompisarna konstaterar att det var ett tag sedan de träffades.
– Vi skriver väl nästan varje dag på vår chatt. Det har kanske varit lite mindre nu på slutet, säger Jonas Lantto.
– Vi orkar väl inte prata så mycket med varann. Vi håller det till textnivå, säger Pär Asp och skrattar lite.
2002 lyftes den då 15-årige Lantto upp i A-laget i Kiruna FF. Där fanns redan den fem år äldre Asp.
– Det var kul. Han var en superstor talang och jätteduktig. Det var en spännande tid där. Vi hade höga förhoppningar på honom och han kom in och levererade direkt. Han gjorde mål i debuten. Han kom upp och tog för sig rejält i A-laget, säger Asp.
Asp drog till Brommapojkarna 2005 och Lantto flyttade söderut ett år senare. Sedan återförenades de i Gefle 2011.
– Jag värvade honom till Gefle, småskojar Lantto och Asp fortsätter:
– Lite så var det. Man får utnyttja sina kontakter.
De kamperade ihop under tre allsvenska säsonger, men numera spelar Kirunasönerna i olika superettanlag som siktade högre än vad tabelläget just nu visar.
Pär Asps Varberg kom femma i superettan förra året. Nu finns laget i mitten av den jämna serien.
– Just i år har det varit mycket upp och ner. Jag tycker ändå att vi hade en bra känsla inför säsongen och en bra trupp. Även om den är ganska tunn. Det har inte gått som vi har velat. Det är så pass jämna matcher i superettan så har man marginalerna emot sig lite är det små skillnader på att vara fyra och tolva, säger Asp.
Asp är lagkapten i Varberg, men har haft en del skadeproblem under sommaren. Sedan han skadade ryggen borta mot Åtvidaberg den 1 juni har backen missat fyra matcher i rad. Inför de två senaste matcherna har han varit fullt frisk, men ändå petats.
– Det är klart att det är tråkigt. Man vill ju såklart spela. Nu har andra gjort det ganska bra. De har tagit sin chans. Jag får kämpa på och göra det jag kan på träningar. Försöka ta chansen när den kommer.
34-åringen förlängde sitt kontrakt med ett år förra hösten, men har inte tagit något beslut om nästa år.
– Jag får köra på säsongen ut och känna efter hur det har fungerat och utvärdera efteråt. Hur kroppen mår och om man orkar. Det är inte roligt att känna att man rehabar kroppen efter varje match och bara kommer i ordning till nästa match. Man vill gärna kunna spela utan allt för mycket smärta.
Asp säger att han känner sig hemma i Varberg och familjen har bestämt sig för att stanna där.
– Jag trivs jättebra. Det är en liten mindre stad, men det händer rätt mycket här. Även om jag är från Norrland trivs jag ganska bra med klimatet här. Jag är nog lite mer en sommarmänniska.
På samma sätt har Jonas Lantto rotat sig i Gävle och Gefle. Mittfältaren är inne på sin elfte säsong i klubben och har aldrig lockats av anbud från andra svenska klubbar.
– Det var väl lite snack sådär. Jag har väl aldrig lyssnat. Jag har alltid känt att jag har velat vara kvar, säger Lantto.
Den nya verkligheten för degraderade Gefle har inte varit lätt. Laget som blev specialist på att år efter år hänga kvar i allsvenskan ligger nu sist i superettan.
– Jag tycker inte att vi ska ligga sist. Vi har varit bättre än motståndarna i många matcher. Det gäller att göra mål. Vi har släppt in lite för mycket. Som i dag när vi gör en bra första halvlek och sen slarvar vi första tio i andra och de gör mål på en fast situation. Sen är de bra här hemma och försvarar sig bra. Det är så det har sett ut för oss.
Men Lantto har långt ifrån gett upp. Han tror att höstlaget Gefle kan spurta till sig ett nytt kontrakt.
– Vi har chans i alla matcher känner man. Vi har varit chanslösa i kanske en match i år. Sen måste vår egen prestation höjas för att vi ska vinna matcherna. Det ligger där för oss om vi tror på det.
Bekymren är lika stora utanför planen. För knappt tre veckor sedan meddelade klubben att den hade haft ett intäktsfall på 15 miljoner kronor och att elitlicensen är hotad. Gefle behöver få in två miljoner innan året är slut och i förra veckan såldes anfallsstjärnan Johan Oremo till Halmstad.
– Gefle har levt i många år på spelarförsäljningar. Sen budgeterade man lite för högt. Publiken har inte kommit. Man tappar i bidrag och sponsorerna blir färre. Det är verkligheten.
Hur påverkar de ekonomiska problemen dig?– Nej, det är väl mer att man bryr sig om klubben. Man vill att det ska gå bra vid sidan om. Vi kan inte påverka så mycket förutom att spela bra och locka publik. Det gäller att börja vinna matcher.
Pratstunden mellan kompisarna är snart slut. Asp har lite småbråttom hem, Lantto ska sätta sig i spelarbussen på väg till Gävle. De har båda en fin fotbollsresa bakom sig och de känns så rotade i sina städer att vi nog inte lär få se dem spela fotboll i Kiruna FF igen.
– För några år sedan sa man: ”man vet aldrig”. Men det har jag svårt att se nu. Man vill bli spela på så hög nivå som möjligt. Det är bättre att de satsar på unga spelare än att en 37-årig Lantto eller Asp kommer hem och spelar i Kiruna, säger Lantto.
Pär Asp ler lite, håller med och säger:
– Jovisst. Det är bättre med talanger.
Men kompisarna träffas snart igen. Den 9 augusti möts deras lag i Gävle. Då hoppas Asp ha tagit tillbaka en startplats och Lantto att Gefle börjat sin höstspurt.