Emelie Lövgren spelade ett år med Sunnanå 2010.
Bortsett från det är hon den spelare som har varit längst i Piteå IF.
– Jag började spela i laget när jag var 15 år. Det är en väldigt lång era som nu tar slut. I dagsläget innebär det en konstig känsla; jag har tillhört klubben så länge, berättar hon.
Den 29-åriga mittbacken kom till PIF när klubben var ett mittenlag i dåvarande division 1. Hon var med på resan upp i damallsvenskan. Valde sedan Sunnanå en säsong, men kom därefter tillbaka och har varit med på hela Piteås resa från botten av tabellen till fyra raka medaljår, SM-guld och Champions League.
Totalt 160 matcher i högsta serien. Det är också där hon kommer att stanna.
– Det är svårt att svara på varför det blir så här. Den frågan måste tas med Piteå. Jag hade själv inte räknat med det här. Samtidigt är elitidrotten tuff och ser ut så här.
Själv känner hon sig inte bitter. Bara förvånad och sugen på att fortsätta på högsta nivå.
– Jag känner att jag har motivationen att fortsätta spela och kroppen känns bra. Karriären är inte slut. Det finns mycket mer att ge, jag känner inte att jag har stannat i utvecklingen, men så mycket mer om vad som kommer hända vet jag inte i dagsläget.
Det blev 16 matcher varav 10 från start i serien 2019.
– Försäsongen var väldigt bra, sedan fick jag strul med en överansträngning i i muskulaturen vilket påverkade knäna och jag missade inledningen av säsongen. Men sedan fick jag koll på grejerna. Totalt sett var det som för laget; lite upp och ner. Inga djupa dalar men inga höga toppar heller.
Lövgren känner sig fullt redo att prestera som tidigare i minst en säsong till.
– Under en karriär är det inte ovanligt att det går upp och ner. Det blir mellanår där det inte stämmer fullt, men det betyder inte att det inte ser annorlunda ut nästa år. Det har varit en del fokus på mina skador och visst har jag haft ont ibland, men det har alla och totalt sett har jag varit rätt förskonad, förutom året när jag drog korsbandet.
Emelie Lövgren fostrades i Storfors AIK, men har tillhört Piteå IF i nästan 15 år. Nu får hon inte vara kvar.
– Det har varit en tydlig direkt kommunikation från dem. Även om det har varit klubben i hjärtat under en väldigt lång tid och jag hade velat fortsätta så förstår och respekterar jag beslutet.
När Lövgren säger det så är det helt utan bitterhet i rösten. Likväl är det känslosamt.
– Självklart är det vemodigt att lämna laget. Jag har satt laget först av allt; på och utanför planen. Det är en väldigt speciellt grupp att vara del av. Jag är glad och stolt över det vi har fått göra tillsammans även om spelare har kommit och gått. Det känns vemodigt att inte längre vara en del av allt. Samtidigt är det nyttigt att vidga sina vyer och prova på något nytt. Det är farligt att bli bekväm. Det blir spännande att se vad som händer. För nu behöver jag nya utmaningar.
Vilket är det bästa minnet du tar med dig?
– Säsongen 2015 när vi tog första medaljen, genom att komma trea. Den var något utöver det vanliga. Vi hade en makalös spelartrupp även om det har varit bra senare också var det något speciellt det året som jag ofta återkommer till. SM-guldet på hemmaplan var naturligtvis helt sjukt.
Men alla historier har sina slut så även den här.
– Oavsett vad som väntar för mig är jag övertygad om att det kommer bli bra. Jag är tacksam för alla år i klubben och alla människor som jag har varit med där, säger Emelie Lövgren.