2018 var ett historiskt år för Piteå IF och Josefin Johansson – men på olika sätt. Medan PIF spelade till sig ett SM-guld stod lagets kanske största kulturbärare vid sidan av planen hela säsongen.
Hon som varit lagets motor, lagkapten och pådrivare i sju säsonger slog inte en enda passning.
Istället för hundratals träningspass, resor och matcher kors över Sverige hade Josefin Johansson än viktigare saker för sig.
Den sjunde augusti föddes Lilly. Det förändrade naturligtvis livet för Josefin och sambon Mattias. Men det påverkade henne också som fotbollsspelare och det var inte nödvändigtvis negativt.
– Jag är ganska analyserande. Har lätt att fastna i tankarna och kan inte enkelt släppa fotbollen när jag kommer hem. Det blir väldigt mycket att jag tänker och reflekterar över allt; vilket jag inte alls kan på samma sätt nu och det kan vara bra. När jag kliver in hemma finns ett helt annat fokus numera vilket är ganska skönt. Jag grubblar inte lika mycket längre.
För den tidigare landslagsspelaren var det självklart att hon ville fortsätta sin elitkarriär. Frågan var om hon kunde.
– Någonstans hade jag mer eller mindre bestämt mig innan förlossningen att jag ville tillbaka om allt skulle gå vägen. Det var en viktig målbild under min graviditet. Jag tränade för att må bra och för att öka chanserna att kunna spela igen. Min tanke var hela tiden att ”det här är inte slutet på fotbollen”, sedan hade jag respekten för att det kunde vara så. Jag visste inte om elitspel var möjligt. Men förlossningen gick bra, allt fungerade problemfritt med Lilly och under hösten svarade kroppen bra på träningen.
På det stora hela har det gått bra.
– Jag har haft känningar i ljumskar, bäcken och ryggen, men det tar normalt ett halvår för kroppen att läka ihop. Jag håller på att trappa upp träningen, men kör inte för fullt ännu. Jag måste ha respekt för att det har hänt saker med kroppen. Men överlag har det fungerat bra, jag får undvika att gasa på för mycket.
Hjärta och lungor. Josefin Johansson har flera kvalitéer som spelare. Men ska två karaktäristiska plockas ut efter hennes 137 allsvenska matcher för Piteå så är det på sådana ord vi hamnar.
Hjärtat för laget.
Lungorna som får henne att springa mer än i stort sett alla andra.
Ett inre driv som alltid varit stort och nu kanske är det mer än någonsin.
– Det är fruktansvärt roligt att vara tillbaka, jag njuter av att spela på ett annat sätt än tidigare. Träna kunde jag göra ifjol och det var roligt. Men adrenalinkicken, känslan av att få tävla. Den har jag saknat mest. Sedan omklädningsrummets atmosfär givetvis.
Att tävla är det som fortfarande driver 31-åringen. Att vara lika bra som tidigare är fint, men ambitionen är högre.
– Jag måste vara realistisk och först vill jag kunna vara med fullt ut i träningen. Men för mig handlar det också om att ta mig upp till den nivå jag vill vara, vilket är samma nivå som tidigare; det är målet under våren. Sedan tror jag också att det finns mer att hämta, annars skulle jag inte ha fortsatt. Det är vad som driver mig framåt; att hela tiden bli bättre. Jag kommer inte att vara nöjd med att hamna där jag har varit tidigare.
Förväntningarna från Piteåborna kommer att vara annorlunda jämfört med tidigare.
– Det följer med efter ett SM-guld. Det gäller att som grupp prata om det och vilka förväntningar vi själva har. De är samma recept som tidigare. Vi ska fortsätta jobba som grupp och individer för att utvecklas och vi vet vilket hårt jobb som krävs för att utvecklas. Gör vi bra prestationer vinner vi matcher också. Men det är ingen enkel resa, det kommer vara lika tufft som tidigare. Alla kan slå alla och då krävs det maxprestationer varje gång vi går ut på planen, oavsett motståndet. Samtliga matcher är tuffa.
Under försäsongen har Josefin Johansson inte haft sin vanliga centrala mittfältsroll utan varit på någon av kanterna.
– Det är nytt och spännande; utvecklande. Verkligen. Bra att se planen ur olika vinklar. Just nu försöker jag bara njuta, men positionen är lite svår också. Det är nya situationer och sitter inte i ryggmärgen men just det är ju utvecklande.
För Josefin Johansson är inte barnafödandet ett hinder i fotbollskarriären. Hon återkommer flera gånger till dess positiva fördelar.
– Jag försöker tänka här och nu, inte framåt. Det har blivit ännu viktigare sedan jag blev mamma. Det är ett livspussel där jag måste planera mycket och Lilly ska må bra i vardagen, sådant tar mycket tid. Men när jag kommer hit till LF Arena är det stort fokus på just den här träningen och inte så mycket tankar framåt. Jag kan vara här och nu och fokusera på att få ut maximalt vid varje tillfälle. Det tror jag kommer att hjälpa mig framöver.